Sommar i all ära. Men jag är faktiskt en höstmänniska. Jag kan inte påstå att jag gillar när ljuset försvinner men det något visst med hösten. Löven på träden ändrar färg från skrikigt klorofyllgrönt till en mörkare lugnare nyans. Fågelkvittret byts ut mot spelade syrsor och det långa gräset vajar i vinden. Äntligen kan man ha jeans på sig utan att svettas, och man kan till och med ta på sig en jacka på kvällen. Sommarfikat med kopiösa mängder kaffe börjar sakta med säkert bytas ut mot te i stora muggar och all utflyktshets från sommaren rinner ut i något slags vardagslunk. Hockeysäsongen puttrar i gång och på kvällarna kan man tända ljus för att höja mysfaktorn.
Jag gillar hösten. Även om man egentligen går ifrån alla fina ljusa kvällar och man har semestern alldeles för långt bakom sig. Kanske har det att göra med att nya läsår alltid börjar på hösten? Eller om det är alla dessa terminsstarter som etsats sig fast i hjärnan som gör att det känns som hösten bär med sig ett löfte om nystart?
Personligen gör jag ingen nystart i år, men däremot tänker jag bygga vidare på den nystart jag gjorde förra hösten – och gräva om potatislandet.
Sandra Nordin
FOTOGRAF sandra.nordin@sn.se 0155-767 87