Sjön nedanför blomsterängen låg spegelblank. De omgivande björkarna lyste klargröna i den sena kvällssolens sken. Det var tyst och stilla men ibland hördes också skratt från den gamla Västerbottengården. Där inne stod bröllopsmiddagen framdukad och gästerna hade börjat samla sig på vinden, som just denna dag hade gjorts om till matsal.
Efter några skålar och tal till brudparet, stod det klart vad som skulle bli kvällens samtalsämne. Människorna från de omkringliggande gårdarna ville ha reda på vad vi "sörlänningar" tänkte om vargen. Skulle den få finnas kvar eller skulle den utrotas?
Vi blev rätt tagna på sängen. Självklart hade vi en åsikt om vargen men vi var inte beredda på att diskussionen skulle bli så infekterad och att den skulle pågå resten av kvällen, ända in på småtimmarna. Vargen var inte det dominerande samtalsämnet – det var det enda.
Det där bröllopet var för några år sedan. Diskussionen om vargen utanför Gnesta får mig att tänka tillbaka. Här på tidningen har vi nåtts av mängder av synpunkter på vår bevakning, både från människor som tycker att vargen ska skyddas och från människor som vill se att den skjuts. Känslorna är lika starka som under den där bröllopsmiddagen. Nu precis som då frågar jag mig varför. Varför är vargfrågan så infekterad?