Östra Storgatan i Nyköping i januari. Snön ligger som ett förrädiskt täcke över asfalten. Var som helst kan en såphal isfläck gömma sig under det vita. Morgontrött har jag inte hunnit leta fram broddarna ur garderoben och prövar mig fram ett steg i taget. Jag hatar varenda sekund.
När man talar om vädret i Sverige är det alltid någon som förr eller senare brister ut i ett klämkäckt "Jag är ändå glad att leva i ett land som har ordentliga årstider."
Det där måste vara tidernas mest ihåliga uttalande, tänker jag ofta. Ett trött mantra för ett folk som tvingas överleva på dessa sol- och värmefattiga breddgrader. Själv skulle jag gladeligen byta ut de där fyra årstiderna mot ett klimat fritt från snö och is.
Nu väntar ni er en komisk twist på den här korta God Morgon-texten. En rolig vändning som slutar med att vintern ändå inte är så förskräcklig, eller att de snöfria årstiderna också har sina brister.
Jag är ledsen. Det blir ingen sådan twist. Ni får inget skratt till frukosten. Mitt vinterhat är monumentalt och helt humorlöst.
Snön ligger kvar på Östra Storgatan och om ni ser en medelålders kulturtant som hasar över gatan på väg mot SN:s redaktion nu på morgonen så är det med all säkerhet jag.
Le gärna lite uppmuntrande mot mig. Jag behöver det så här års.
Kattis Streberg, kulturredaktör