Hyrfilmen i videobandspelaren, godisskålen i knät och täcket uppdraget till hakspetsen. Jag var elva år och skulle se min första riktiga skräckfilm.
Scream satte djupa spår. Inte för att den var överdrivet läskig. Inte för att den var särskilt blodig heller. För distansen och smartheten.
Jag förstod inte alla referenserna till andra filmer inom genren, men jag förstod att det handlade om referenser.
Scream är fortfarande en av mina favoritfilmer. Och meta är något som jag har varit barnslig förtjust i sedan den där kvällen i mitten av 90-talet, vare sig det kommer till humorserier eller små blinkningar till annan populärkultur i mer seriösa verk. Det har jag Wes Craven att tacka för, regissören bakom Screamkvadrupeln och Terror på Elm street, bland annat.
Jag förstår storheten i filmerna om Freddy Krüger och den inspirationskälla den serien var för andra skräckskapare. Men jag har, möjligen med den första delen som undantag, aldrig gillat dem.
Det säger mycket om min smak – och inte minst om vilka bitar av Cravens filmskapande som jag gillat bäst – att min favoritscen med Robert Englund är när han spelar forskare i gamla kultserien MacGyver och bär en grönrödrandig tröja under labbrocken.
Det är en blinkning som jag tror att även Craven uppskattade.
Natten till måndagen dog han. Den nyheten och alla andra stora nöjesnyheter hittar du alltid direkt på Senaste nöjesnytt under KulturNöje-fliken på sn.se.
Johan Karlsson
NYHETSCHEF johan.karlsson@sn.se 0155-767 93