Partiet som hela mandatperioden 2006–2010 sjöng stillaståendets lov tar nu till brösttoner så att luften vibrerar. Det är en fröjd att läsa SN:s politiska insändare nu när årets långa valrörelse har lyfts till en ny nivå. Alternativen i Nyköpingspolitiken blir allt tydligare.
Anne-Marie Wigertz (M) i fullmäktige: Bilden är mörk.
Anna af Sillén (M) i SN 13/5: Den rödgröna majoriteten klarar inte sitt uppdrag att leda kommunen.
Jan Bonnier (M) i fullmäktige: Gymnasieresultaten är usla.
Den intressanta distinktionen finns mellan att ha en annan uppfattning och att anse sig veta bäst. Det är den politiska självbilden som styr både personers och partiers agerande. Av den vetskapen lär vi oss mycket.
Det finns beröringsskräck inför ordet klassamhälle, trots det faktum att klyftorna i samhället ökar år från år. Beröringsskräcken beror enligt min mening på olika eliters behov att dölja verkligheten, förvilla om förändringarnas faktiska innebörd för medborgarna. Moderaterna kallar sig det nya arbetarepartiet i akt och mening att kosmetiskt ta till sig socialdemokraternas identitet, att förleda väljarna att likheterna partierna emellan är större än olikheterna och att den klassiska eliten är bättre skickad än det genuina arbetarepartiet att leda samhällsutvecklingen. Men dagens Sverige blir ett allt mer utpräglat klassamhälle där de grupper som har makten över ordet och ekonomin styr opinionsbildningen och tar sig tolkningsföreträde av verkligheten. Jämlikhet har blivit ett förhandlingsbegrepp och en tolkningsfråga, likaså likvärdighet i omsorg och utbildning.
Nyköpings moderatledare Anne-Marie Wigertz kommenterade i SN moderaternas svaga EU-val med orden: "Vi har inte lyckats föra fram vår politik tillräckligt tydligt". Moderat identitetspolitik har skapat en så snäv omvärldsbild att verkligheten blir ett töcken. Saken är att väljarna förstod moderaternas politik och sa nej till den. Med Wigertz logik skulle jag, som socialdemokrat, säga, när (S) backade i valet: "Vi nådde inte väljarna med våra budskap". Saken är att (S) budskap var för tunna och skapade inte tillräcklig sympati.
Ideologierna är grundläggande och vart politiken bär hän styrs av rötternas förankring: privatiseringar av offentlig verksamhet som den första och självklara lösningen på ett problem i stället för att förutsättningslöst söka metoder för kvalitetsförstärkning oavsett styr- och ägarform. Klassiska höger–vänster-alternativ.
Moderaterna, som har status quo som bärande ideologi, följer även i Nyköping sin inneboende logik och traskar patrull. Kommunstyrelsens ordförande Urban Granström (S) i fullmäktige i maj: "Ni lade inte ett enda samlat skarpt förslag under hela 2013. (M) skjuter med hagelbössa och kräver att vi drar i handbromsen. Men vi gör modiga och framåtsyftande investeringar för kommunens framtid."
Lästips: Per Molander, Ojämlikhetens anatomi, (2014).
Ulf-Göran
Widqvist
"Saken är att väljarna förstod moderaternas politik och sa nej till den."