Kinas interna krig mot västerländska värderingar tar sig alltmer deprimerande och groteska uttryck. Kina kommer förr eller senare att stå som förlorare. Men för ledarna i Mittens Rike är kunskapskontroll nödvändig maktutövning. Kina är världens näst största ekonomi, en ekonomi som i stor utsträckning bärs upp av kunskapsbaserade exportframgångar. Hur klokt kan det då vara att hindra landets studenter att ta del av kunskaper från omvärlden? Hur klok kan en bakåtsträvande och reaktionär politik vara för en nation som bygger sina framgångar på kunskapsburen ekonomisk utveckling?
Den kinesiske utbildningsministern svor nyligen på (Taipei Times 15/2 2015) att aldrig tillåta utbildningsmaterial som beskriver västerländska värderingar i positiva ordalag. Lägg härtill regimens allt hårdare attacker mot Internet: blockering och censurering. Allt fler människorättsadvokater fängslas och allt mindre utrymme för avvikande röster tillåts höras i såväl press som på interna möten och offentlig plats. Myndigheter uppmuntrar studenter att ange lärare som kritiserar det politiska ledarskapet. Akademiska forskare får allt svårare att delta i internationella konferenser och tacka ja till gästprofessurer på västerländska universitet. Det sociala och intellektuella utrymmet blir allt trängre för den som inte stramt står i det av kommunistpartiet beordrade ledet och håller tand för tunga.
Trots det allt hårdare klimatet räknas antalet upplopp och demonstrationer mot maktmissbruk till omkring 200 000 om året under senare år (The China Post 11/2 2015).
På andra sidan sundet i söder, på ön Taiwan, råder en helt annan kinesisk verklighet. Det är viktigt att markera att Kina och Taiwan har samma kulturella tradition av Konfucius och Buddha, men den politiska och sociala utvecklingen har gått i helt olika riktningar. I Fastlandskina är demokratin helt frånvarande. I Taiwan växer den år från år även om Taiwan ännu inte är en mogen demokrati (Taipei Times 10/2 2015).
Nationalistpartiet (KMT) har dominerat politiken i Taiwan sedan de första stapplande stegen till demokrati i slutet av 1980-talet. Det Progressiva demokratiska partiet (DPP) har varit den ständiga utmanaren med föga framgångar. 2014 skedde ett trendbrott. DPP vann nio av landet tio regioner och en oberoende kandidat slog ut KMT:s man som borgmästare i Taipei.
Det är en bred uppfattning att proteströstandet mot det konservativa Nationalistpartiet skapades av de unga människorna i Solrosrörelsen. Solrosrörelsen blev under 2014 en kraft som inte accepterar skumraskaffärerna mellan Fastlandskina och den ekonomiska och politiska eliten runt Nationalistpartiet (Taipei Times 13/2 2015).
Solrosrörelsen mobiliserade hundratusentals människor i demonstrationer för mer demokrati, öppenhet och folkligt deltagande i samhällsförändringarna. Vägen är klar: Starkare demokratiska institutioner, vitalare politiska partier och en garanterat fri press.
Det är både fysiskt och mentalt lättare att andas i Taipei än i Beijing.
Ulf-Göran Widqvist (S)
författare och småföretagare
Widqvist: "Ett stängt Kina förlorar mot ett öppet Taiwan"
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.