Folkpartiet i Nyköping har valt två nya ledare: Sofia Remnert för partigruppen i kommunfullmäktige och Tomas Ekermo Karlsson för taktpinnen i den lokala partiorganisationen. Båda är i trettioårsåldern. En radikal åldersförändring i partiets ledarskikt, men betyder det mer kreativitet i partiets politik? En markerat socialliberal politik skulle jag applådera. En politik som skiljer ut Folkpartiet från de tre högerpartierna i den borgerliga alliansen. Jag väntar och hoppas.
Men än har förväntningarna inte infriats. Sofia Remnert upprepar mekaniskt partiledaren Björklunds slagord om skolan: Betyg i fjärde klass, ordningsbetyg och andra luftiga påbud, klär dem i en tunn Nyköpingsdräkt och kallar det profilpolitik. En sorglig inlåsning i Björklunds "kravliberala" retorik.
Folkpartiet tappade en tredjedel av sina röster i kommunvalet 2014 och krympte från fyra mandat till tre. Vad värre är: Partiet tappade självförtroendet. FP är numera knappt musen som piper medan kommunfullmäktiges minsta parti Kristdemokraterna är stöddigare än någonsin, trots stor valförlust.
Det fanns en tid, bara ett par år avlägsen, när förre lokalordföranden Johan Munthe stod på torget och samlade in röster för en lokal folkomröstning om Åkroken. Det var tider det: En ren och skär opportunism med mycket hög svansföring. Som politisk aktivist ser jag sådana tilltag som politisk vilja, mycket vågat och engagerat. Vågad, och respektingivande, var den rakryggade hållningen att stå kvar vid egna beslut i frågan om Åkroken som folkpartisterna Göran Hagberg och Göran Silfverling markerade, trots spott och spe från de andra borgerliga partierna.
I dag står Nyköpings Folkparti, hittills, för stillsamma piruetter och moderat följsamhet. Är Folkpartiet i Nyköping fågel eller fisk? Är det socialliberalt eller en del av den svenska högern?
Vem som är mest liberal är numera mer en ordlek än en politisk positionering. Honnörsordet liberal brukas som det passar stunden och den personliga marknadsföringen. Moderatledaren Anna Kinberg Batra kallar sig liberalkonservativ. Folkpartisten Birgitta Ohlsson (den blivande nya partiledaren?) kallar sig socialliberal: liberalkonservativ mot snälliberal.
I valet 1973 led Folkpartiet ett svidande nederlag. Per Ahlmark (senare partiledare) kritiserade mycket hårt partiets bristande liberala profilering och idémässiga osjälvständighet. "Moraliskt demolerat", var hans omdöme.
Man behöver inte tillhöra gruppen politiska spåmän för att notera att när profillösheten tar överhand så sviker väljarna. Socialdemokraterna är ett tydligt exempel. Ju mer partiet glider mot mitten, desto svårare har det att skapa sympati hos väljarna. Ideologisk profil och verkställda löften ger respekt och förtroende.
Att vara liberal är att vara kluven: en klassisk bild av Folkpartiet. Men i Nyköping behöver det inte betyda ett mumlande eko från höger.
Vem uppskattar blyga violer i kommunpolitiken?
Ulf-Göran Widqvist
författare och småföretagare