Den polske rörmokaren som stal jobb var skräckfiguren som härjade i västeuropeisk regeringsagitation efter att Polen och flera andra öst- och centraleuropeiska länder blev medlemmar i EU maj 2004. Diskussionen var motbjudande, nationalistisk, främlingsfientlig och okunnig. Den brittiska regeringen fortsätter än idag samma agitation trots vetskapen om att den polske migrantarbetaren bidrar mer till den brittiska statskassan än den genomsnittlige britten. Den svenska regeringen har sedan länge slutat använda uttrycket social turism, men hos Sverigedemokraterna är det dagspolitik.
Ett faktum som mycket sällan ges sitt rätta värde är att polackerna var den tredje största nationella gruppen i kampen mot fascisterna och nazisterna under andra världskriget. Polacker fanns med i varje krigförande vapenslag inom de allierade styrkorna, inte minst framträdande var de polska piloterna i det brittiska flygvapnet RAF. Men polackerna lönades med politiskt svek.
Efter enpartistatens fall i början av 90-talet startade polackernas tunga arbete att modernisera och demokratisera sitt slitna samhälle. Även här svek väst, nu socialt. Polen blev ett lätt byte för västliga finansexperter i ett extremt brutalt experiment i ekonomisk privatisering av statens tillgångar: Den kapitalistiska chockterapin! 1989 levde 15 procent av befolkningen under fattigdomsstrecket. 2003 var siffran 59 procent. Här lades grunden till dagens hårda klassamhälle.
Men nu tar Polen med sina 39 miljoner invånare revansch inom europeisk politik. Polen är idag en nation att räkna med och Polens resa inom europeiskt inflytande har varit anmärkningsvärt framgångsrik. I EU har Polen tunga röster i Ministerrådet. Den nya makten har krönts av att landets förre premiärminister Donald Tusk sedan december 2014 är Europeiska rådets ordförande. En position som spelar stor roll i EU:s interna och externa politik.
Även om de drygt tio åren med Polen som EU-medlem i viktiga meningar är en framgångssaga med en växande ekonomi, idag stor som Sveriges, och en fungerande demokrati så är kvinnors individuella frihet en mörk och dyster verklighet. Den katolska kyrkan som spelade en viktig roll för den politiska frihetskampen under 1980-talet lägger idag en moralisk och förtryckande våt filt över många kvinnors rättigheter och möjligheter. Polen har en av de hårdaste abortlagstiftningarna inom EU och en starkt konservativ attityd till könsroller, en attityd som få politiker vågar eller vill ta strid mot. Frågan om abort är dessutom en mycket markerad klassfråga. De rika köper sig fria från moralisk och social kritik via privatkliniker. Arbetarkvinnor tvingas till undermåliga statliga sjukhus där de ofta vägras abort och deras enda utväg är kvacksalvare.
Vänsterpolitik är knappt synlig. Högerpartierna dominerar totalt inför höstens val.
Lästips:
Anne Applebaum: Järnridån.
Peter Johnsson: Polen i historien.
Naomi Klein: Chockdoktrinen.
Ulf-Göran Widqvist (S)
författare och småföretagare