Självbelåtet nedlåtande är en av de vanligaste attityderna i SN:s kommentarfält i ämnen som rör samhälle och politik, särskilt politiken i Nyköping. Det finns ingen brist på kommentarer som dryper av förakt och hån. Att kritisera utan att ta ansvar är dock den vanmäktiges privilegium.
Vi har en av världens bästa tryckfrihetslagstiftningar, kanske den bästa. Det är något att vara stolt över. Ordet är helt enkelt fritt och friare än någonsin i den digitala världen. Tyvärr hemligstämplar regeringen allt fler offentliga handlingar efter uppmaningar från EU, ett pris för medlemskap i unionen.
Fria ord säger en hel del om kvalitén i demokratin. Men vilken form av demokrati hyllar de självbelåtet nedlåtande på SN:s kommentarfält? Ett kommunalt styre utan politiker?
En notering är i sammanhanget intressant. Svenska medborgare har, i ett europeiskt perspektiv, en unik tilltro till staten, samtidigt som trenden pekar att svenska folkets tilltro till politikens möjligheter har minskat. Dessa uppfattningar från folkdjupet är bekräftade i forskning enligt Carl Melin, opinionschef hos tankesmedjan United Minds och Markus Uvell, vd för tankesmedjan Timbro (DN 13/6/14).
Alltså. Ska vi ha kommuntjänstemän vid den styrande makten, sakkompetenta och objektiva? Hur kan det se ut i verkligheten?
I Nyköping ser den verkställande makten ut ungefär så här. I toppen finns kommundirektören och vid hans sida ekonomichefen. Därunder följer divisionscheferna för Barn – Utbildning – Kultur, Vård och Omsorg, Teknik, med flera. Sedan olika sektorschefer i varje division.
Alla är de anställda för att tjäna kommunens medborgare, utan egen vinning och oberoende av egen moral. Ordergången är klar enligt organisationsschemat. Den avgörande frågan för arbetets inriktning är: Vad vill folket egentligen och hur ska denna vilja uttryckas?
Låt säga att de ledande tjänstemännen finner en tolkningsmodell och då anmäler sig nästa fråga: opportunism eller förändringsmod? Vem tar frivilligt på sig rollen att gå mot strömmen, att få utstå spott och spe? De ledande tjänstemännen löser även detta problem och skapar en hackordning för olika typer av frågor.
Så långt flyter arbetet, men den svåraste frågan återstår: Hur ska ansvar utkrävas? Medborgarnas tilltro till staten är stor. Är länsvisa statliga granskningskommissioner en lösning?
Varje år kallas de ledande tjänstemännen in och får sitt arbete granskat efter en rad kriterier: kvalitén i tolkningen av medborgarnas önskningar, medborgarnyttan i utförandet av åtgärder, prioriteringar av skattepengarna, och så vidare.
Innan vi låter fantasin släppa anden ur flaskan för ett storskaligt sommarexperiment i Nyköpings stadshus vill jag förmedla några rader av statsvetarna Gissur Erlingsson och Mikael Persson (DN 21/5/14): 2013 års SOM-undersökning visar […] att vi i Sverige har ett relativt högt politikerförtroende och valdeltagande. Det är goda indikationer på att partierna sköter sin roll som länk mellan folket och eliten på ett hyggligt sätt.
Ulf-Göran Widqvist