EU-parlamentet står för öppenhet och offentlig debatt. EU-kommissionen och EU:s ministerråd står för stängda dörrar. Vad svenska ministrar debatterar och beslutar i EU:s olika organ får vi sällan eller aldrig reda på. Deras förseglade läppar ingår i den kollegiala slutenhet som är maktens signum i vår (vi är medlemmar, alltså är organisationen vår) alltmer byråkratiskt och politiskt överstatliga union.
EU-parlamentet är en senkommen konstruktion. Plötsligt slog det Europeiska Unionens företrädare att det trots allt var smakligt med en demokratisk dekoration: så skapades parlamentet, folkvalt och tandlöst. Men ledamöterna i EU-parlamentet nöjde sig inte med att agera som en demokratins gisslan, utan har år efter år krävt mer och mer makt och är numera medbeslutande (ett tankeväckande ord) i praktiskt taget all lagstiftning inom EU. Parlamentet saknar initiativrätt, men kan säga nej till det mesta som kommissionen föreslår och skapar på så sätt en förhandlingssituation: ett demokratiskt forum.
Av EU-parlamentets ledamöter kan vi utkräva ansvar. Ledamöterna, ministrarna i ministerrådet, behöver aldrig få sina kort synade. Detta kallas sedan länge EU:s demokratiska underskott. Slutsatsen blir att det är en fruktbar gärning att påverka och bevaka sina ledamöter i EU-parlamentet, det kan leda till förändringar.
Möjligheterna att påverka ministrarnas hemliga möten i Bryssel är mycket begränsade, för att inte säga omöjliga. Visst har vi en parlamentarisk EU-nämnd i Sveriges riksdag, men den är i allt väsentligt ett forum för information och samtal.
En av våra viktigaste uppgifter som medborgare i en demokrati är att hävda demokratin: lokalt, nationellt och i EU.
Demokratin är aldrig given. Vi ser det i EU-medlemmar som Rumänien och Ungern, där den demokratiska fernissan blir allt tunnare och maktens övergrepp mot medborgarna tillhör dagens oordning.
Om vi anser att demokrati är mer än ett formellt regelsystem, nog så viktigt, hamnar vi kanske i en kinkig situation: Hur ska jag rösta i EU-valet den 25 maj? Handlar mitt ställningstagande om ideologi, politisk strategi, värderingar av olika karaktär, framtiden, visioner, eller rent av en tillfällig nyck?
Är det så att det parti som jag röstar på i kommun, landsting och riksdag är det parti som ska få min röst även i EU-parlamentet? Det är ett tryggt och rimligt val. Det finns knappast någon anledning att tro att de personer som partiledningarna sätter upp på EU-listorna är annat än goda partiföreträdare.
Men vi tänker inte alltid rationellt. Någon kanske är förbannad på sitt partis agerande nationellt och proteströstar för att markera sin avvikande uppfattning mot partilinjen och menar att det trots allt bara är en knäpp på näsan.
Men det är en myt att EU är oviktigt för oss här hemma. Mer än 60 procent av all kommunal verksamhet styrs av regler från Bryssel och cirka 50 procent av rikdagens lagstiftning. Betrakta valsedeln som en värdehandling.