Ryssland är fortfarande en diktatur även om formerna för maktutövningen har fått nya institutioner efter Sovjetunionens sammanbrott. I en diktatur gäller maktens förnuft och i en del taktiska relationer till omvärlden sunt förnuft, med västliga förtecken. Men det vi betecknar som sunt förnuft, common sense, består av två komponenter: gemensamt och förnuft. Föreställningen att en utomstående iakttagare kan byta plats med en främmande part är omgiven av tankefällor, skriver Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys. Väst tillämpar alltså sin egen logik på sovjetiska beslutsfattare som man generellt vet mindre om än man tror och exemplen på misstag är flera. Detta spegelseende menar Agrell sker omedvetet eller uppfattas som analys grundad på hårda fakta. Effekten blir säkerhetspolitiskt önsketänkande och relationerna till Ryssland är ett sådant.
Fjodor Lukjanov är chefredaktör för tidskriften Russia in Global Affairs. Lukjanov skrev 2010: Det är ett trauma för Ryssland att en hel del territorier som historiskt, kulturellt och mentalt tillhörde Ryssland, numera är egna stater och som försöker ta avstånd från Ryssland politiskt och geopolitiskt. Det här är en sak som Ryssland inte kommer att ignorera.
Vladimir Putin hånas som krigshetsare, med all rätt. För ett antal år sedan ockuperade Storbritannien och USA Irak under falska förespeglingar med fältropet Det nya korståget mot islam. Men eftersom väst, i vår självbild, har moraliskt tolkningsföreträde så värderas Bushs och Blairs brott med en annan måttstock än Putins. Det är hyckleriet som är vår svåraste sjuka, inte cynismen.
Geopolitiskt inringar väst Ryssland med Nato- och EU-medlemskap till de baltiska staterna och Polen. När EU presenterar östligt partnerskap för bland andra Ukraina dras snaran åt ytterligare för att markera Rysslands svaghet. Detta sker samtidigt som EU och USA ökar det ekonomiska samarbetet med Ryssland. Rysslands geopolitiska känslighet och sårade självkänsla är väl känd i väst, men väst väljer att ständigt utmana. Tyskland försöker medla i de komplicerade relationerna.
Obama och EU-ledarna hötter med näven åt Putin, skriver ut svaga sanktioner och kräver att han avslutar inbördeskriget i Ukraina. Samtidigt är USA:s export till Ryssland rekordhög och Frankrike säljer krigsmaterial i mångmiljardklassen. EU:s medlemmar är livrädda för att Ryssland ska stänga gaskranen.
Ord, ord och åter ord, vart riktar sig alla dessa besvärjelser? Troligen inåt eftersom det politiska och ekonomiska förfallet i Ukraina inte stört varken USA eller EU innan botten gick ur nationen förra året.
Vart ska det av väst, inklusive Sverige, utlovade ekonomiska stödet till Ukraina gå? Landet är genomkorrumperat. Staten kapsejsad. Medborgarna rättslösa. Människors sociala villkor är eländiga sedan 20 år. Livslängden sjunker dramatiskt. Den nye presidenten Porosjenko visar ingen vilja att agera mot grundproblemen.
Ulf-Göran Widqvist (S), författare och småföretagare.