Arbetslösheten ökar. Klassklyftorna ökar. Fattigdomen ökar. Otryggheten ökar. Rasismen ökar. Höger mot vänster: Allt hårdare, allt tydligare. Men inte enbart den klassiska höger-vänster-politiken i modern parlamentarisk tradition, utan en allt aggressivare ytterhöger och en allt mer krävande yttervänster. Vem identifierar och formulerar majoritetens behov och önskningar? Det borde vara skördetid för socialdemokratisk politik. Men.
Socialdemokraterna i Danmark försöker hålla sig kvar vid makten genom att gå rasisterna till mötes.
Socialdemokraterna i Storbritannien ville regera, men fick inte medborgarnas stöd trots att motståndaren är ett hårdhänt högerparti. De vann twitter, men saknade trovärdighet.
Socialdemokraterna i Spanien är tondöva inför massarbetslösheten. Varannan ungdom är utan arbete och flyr landet, om de kan. Var fjärde vuxen står i a-kassekön. Med fascismen nära i minnet vänder de ryggen till ytterhögern och omfamnar Podemos, den nya vänsterfronten, som fångar upp människors hopp och önskningar om ett anständigt samhälle.
Socialdemokraterna i Frankrike är förlorade i ett inkrökt statsförvaltande och lämnar fältet fritt för den rasistiska och nationalistiska Nationella Fronten, som är populistisk och jordnära och presenterar enkla vardagsbudskap utan krav på eftertanke eller ansvar.
Socialdemokraterna i Österrike regerar sig identitetslösa i ständiga koalitioner med högern, de svarta. Fascistpartierna har stöd av var fjärde österrikare.
Socialdemokraterna i Tyskland är åter i knä på den stora högern CDU/CSU och mäter sina politiska framgångar med millimetermått. Stilla flyter Rhen.
Socialdemokraterna i Italien, om de finns i verkligheten, ingår i en oidentifierad liberal mittensammanslutning, som för närvarande regerar landet. Många ord, men lite handling. Varannan ung utan arbete.
Socialdemokraterna i Grekland är en spillra efter årtionden av korruption och vanskötsel av statsmakten. Vänsterfronten Syriza kämpar för att skapa någon form av grekisk europeisk identitet trots EU:s försök att svälta grekerna till knästående inför Europeiska Centralbankens krav om evig tagelskjorta. Nazistiska Gyllene Gryning har fått en dramatisk roll i grekisk vardag och politik.
Den rödgröna regeringen i Sverige har ännu inte slopat statsbudgetens överskottsmål som är högerns fotboja på socialdemokratisk reformpolitik. Utan en expansiv reformpolitik är socialdemokratin ointressant och inte märkvärdigare än ett ljummet högerparti oavsett partibeteckning.
De europeiska socialdemokraterna är konservativa i sin partistruktur och generellt obenägna att lyssna på alternativa röster till förändring av samhällsordningen i en rättvis riktning.
I allt väsentligt har de kapitulerat inför företagens världsbild och företagens dagordning för hur världen ska skötas. Företagen hand i hand med högerpartierna. Socialdemokratin i marginalen.
Europa tycks vara på väg in i mörkrets hjärta.
Ulf-Göran Widqvist (S)
författare och småföretagare