I morgon, söndagen den 16 mars, är det folkomröstning på Krim; om halvön ska knytas till Ryssland eller stanna kvar i Ukraina. Vi vet att omröstningen är skenövning, redan överspelad eftersom Ryssland har ockuperat Krim.
Dramatiken på Krim skymmer tyvärr effekterna av en annan folkomröstning, den som ägde rum i västra delen av landet för 23 år sedan. Fler än 80 procent av ukrainarna röstade för en självständig nation, fri från Ryssland. Men det som har en lång historia och som komplicerar relationerna mellan öst och väst i Ukraina är det faktum att det ägde rum ytterligare en folkomröstning detta märkesår 1991 i nationen Ukraina. Den folkomröstningen skedde i tre distrikt, som under åren 1795–1919 tillhörde det österrikiska Habsburgväldet: Galizien och Lodomerien. Distrikten är Lviv, Ivano-Frankivsk och Ternopil. Frågan som medborgarna tog ställning till löd: Vill ni ha fullständig självständighet i alla avseenden och garantier att alla medborgare behandlas lika oavsett etnisk eller religiös tillhörighet?
90 procent av invånarna i Lviv och Ivano-Frankivsk röstade för full självständighet. 85 procent i Ternopil. De ville med andra ord inte tillhöra det nya självständiga Ukraina utan bilda en egen stat. I regionens historia är det endast under relativt korta perioder som makten har utgått från Moskva eller Kiev. Regionen har en markant egen kulturtradition, skild från östra delarna av Ukraina. I regionen är den ukrainsk-katolska kyrkan mycket stark och tillsammans med den ukrainsk-ortodoxa kyrkan markerar de mot den rysk-ortodoxa som kräver kontroll över det religiösa livet i Ukraina. Den ukrainsk-ortodoxa kyrkans ledare i Lviv, metropoliten, liknar motsättningarna vid en tidsinställd bomb.
Regionen har tillsammans cirka 1,5 miljoner invånare. Lviv är centrum och har så varit sedan 1200-talet. Dagens Lviv är navet i regionens ekonomi, politik och kultur. Lviv är hjärtat i den västligt orienterade ukrainska nationalismen. Tyvärr är Lviv också en tummelplats för olika grupperingar av ultranationalister och fascister. Häromdagen utropade fascistledaren Petr Kolodiy Lviv som självständig stad.
I västra Ukraina firas och hyllas andra hjältar än i östra delen av landet. Stefan Bandera, fascistledare under andra världskriget, står staty runt om i väster. När den orangea revolutionens hjälte Viktor Jusjtjenko avgick som president 2010 var ett av hans sista beslut att postumt tilldela Bandera utmärkelsen Ukrainas hjälte. Samme president hedrade 2005 ultranationalisten Symon Petliura med en blomma på hans grav. Petliura anklagas för att stå bakom morden på 35 000–50 000 judar 1920.
Den 9 maj firas i Ukraina årsdagen för segern över de tyska nazisterna i andra världskriget. Den 9 maj är en dag med demonstrationer, konfrontationer och upplopp, främst i västra Ukraina. Proryska grupper slåss mot provästliga. Årets konfrontationer den 9 maj kan bli en värdemätare inför det nationella valet den 25 maj, symboliskt på samma dag som EU-valet.
Försoning och kompromiss är mycket sällsynta företeelser i Ukraina.
Ulf-Göran Widqvist (S)
författare och småföretagare.