Vem vet bäst? Är det förmätet av det ena politiska blocket att tillskriva sig bättre förmåga och bättre förutsättningar att styra vår kommun än det andra, eller är det en praktisk politisk och ideologisk självklarhet? Det är den bedömningen som avgör hur vi väljer att lägga våra tre röster den 14 september i kommun, landsting och riksdag.
Jag lägger min röst åt vänster, du lägger din åt höger. Det finns de som säger att skillnaderna är små mellan de stora partierna, mellan höger- och vänsterblocket. Jag tillhör de som anser att skillnaderna är mycket stora och att de ökar. Det finns naturligtvis ett ömkligt taktiserande för att nå marginalväljare, från båda blockens sida. Men i grunden och i praktiken är vägvalen avgörande olika både i rikspolitiken och i kommunpolitiken. De dramatiskt ökade sociala och ekonomiska klyftorna under paret Reinfeldt-Borgs åtta år vid den svenska skutans roder visar övertydligt skiljelinjerna i svensk politik: Att ta från de fattiga och ge till de rika. En klassisk omvänd Robin Hood-politik. Den sociala och ekonomiska statistiken är plågsamt tydlig. Sverige blir ett allt hårdare klassamhälle.
Mitt Nyköping är socialt hållbart och präglas av likvärdighet: arbete – utbildning – boende – omsorg – kultur - jämställdhet. Likvärdigheten gäller alla Nyköpingsbor. För att åstadkomma denna sociala rättvisa krävs politiska visioner, ambitioner och strategier. Det gäller att använda det politiska mandatet konstruktivt och djärvt.
Ojämlikhet är en kränkning av människors värdighet och ett hinder för var och en att utvecklas efter sin förmåga. Alla samhällen är ojämlika, det tillhör människors villkor, men graden av ojämlikhet går att påverka. Det är inte ojämlikheten som behöver förklaras, utan jämlikheten.
Att sträva efter så stor jämlikhet som möjligt för att skapa ett anständigt samhälle är den ena positionen. Den andra är att förändring inte är möjlig eller ens önskvärd. Det är i grunden en fråga om människosyn och empati. Människors bekännelser till humanism är ofta en tunn kulturell fernissa som krackelerar i trängda valsituationer och utvecklas till en selektiv blindhet. I praktiken handlar det om prioriteringar och fördelningspolitik. Det är innehållet i den aktiva fördelningspolitiken som avgör vilken väg samhället tar. Alltså tolkningen av ett anständigt samhälle och det är här de grundläggande ideologiska skillnaderna visar sig.
I mitt Nyköping krävs ytterligare markeringar av en socialt präglad fördelningspolitik där de medborgare, barn som vuxna, som har svaga sociala och ekonomiska tillgångar stimuleras och ges möjligheter att gripa chanserna till ett rikare liv. Nyckeln är som ofta utbildning.
Den avgörande frågan för oss i Nyköping är om vi tänker krypa in i framtiden eller om vi ska stimulera medborgarnas ambitioner och satsa på våra gemensamma resurser, privata och kommunala: att våga satsa för att inte bli förbisprungna. Att stå still och vänta är ett bedrägligt val.
Ulf-Göran Widqvist
(S), författare och småföretagare
"Den sociala och ekonomiska statistiken är plågsamt tydlig. Sverige blir ett allt hårdare klasssamhälle."