Valrörelsen är igång. Nu får medborgarna i Nyköping veta var partierna står i smått som stort om dagspolitik och Nyköpings framtid. Alliansens kvartett är splittrad och finner nödtorftigt en minsta gemensam nämnare när piskan viner och Centern motsträvigt tvingas in i fållan.
Den styrande rödgröna treklövern håller samman trots små frispel från V och MP. Det är svårt att hålla näbbet stängt när det kliar och partiegot blir för stort.
Sverigedemokraterna ler i mjugg, säkra som de är på en solklar framgång både i riksdag och kommunfullmäktige: i utmarkerna lunkar den brunfläckiga ardennerhästen målmedvetet med sitt haltande högra bakben och söker bete.
Blocken är permanentade. Alliansen plus SD åt höger, de rödgröna åt vänster. Kramarna i mitten är sparsamma: alternativen är tydliga både ideologiskt och praktiskt politiskt. De som påstår motsatsen bryr sig föga om att granska förslag och beslut. Slagord och löften. Det är nu trovärdigheten sätts på prov. Ambitioner vägs mot en komplicerad vardag.
Låt oss stanna upp och ställa frågan: För vem är demokratin till? För alla som har rösträtt är det naturliga svaret. Men är det så enkelt? Saken är ju den att det är skillnad på folk och folk, inte minst beroende på var på samhällsstegen du och jag befinner oss. Och inte minst vilka sociala resurser vi förfogar över. De medborgare som har ekonomiskt och/eller socialt starka positioner tenderar att skaffa sig tolkningsföreträde till händelser omkring oss, särskilt till effekterna av politiska beslut.
Vi lever fortfarande i ett utpräglat klassamhälle. Det gäller generellt i Sverige och inte minst i vårt välordnade Nyköping. De som är tränade i att kräva sin rätt, om än självtolkad, talar ofta med stora bokstäver och gör sig inte sällan till talespersoner för andra som, falskt eller sant, delar deras uppfattningar. Ibland händer det också att de välartikulerade tar sig rätten att tala för den tysta majoriteten: då är fara å färde.
Hela vårt sociala varande bygger på värderingar, medvetna och omedvetna. Värderingar har med uppfostran, självbilder och omvärldsbilder att göra. Det har åter blivit på modet i vissa samhällsgrupper att dela in människor i närande och tärande: i de som socialt och ekonomisk presterar - eller inte - enligt gängse moralkod. I Nyköping har vi kommit allt längre in i en värderingsgråzon genom den ökande invandringen och gamla moraliserande ryggmärgsreflexer blir allt vanligare.
Det går ett spöke genom Europa, inte minst synliggjort i folkomröstningen mot invandring i Schweiz, ett av världens rikaste länder, i förra veckan. Rätt belyst är spöket väl synligt även hos oss i Nyköping. Det ställer återigen frågan: Värderar vi människan efter hennes prestationer? Är människan ett tolkningsobjekt? Varje människa har rätt att få sina grundläggande behov tillfredsställda. Detta handlar valet om i september, inte minst i Nyköping: Att välja höger eller vänster.
Ulf-Göran Widqvist (S)
författare och småföretagare
"Det har åter blivit på modet i vissa samhällsgrupper att dela in människor i närande och tärande."