Länsstyrelsens uppdrag är att verka för hållbar utveckling och tillväxt. Vi bidrar till att nationella mål får genomslag i länet och tar hänsyn till regionala förhållanden och förutsättningar. I uppdraget ingår att stödja länets kommuner i deras arbete. Det gör vi till exempel genom att bidra med kunskaps- och planeringsunderlag och genom främjande- och kunskapshöjande insatser.
Under årens lopp har jag, regelbundet besökt länets kommuner, för att informera mig om aktuellt läge och för att samtala med kommunledningarna, nu senast under våren.
Årets kommunrunda, som blir den sista för min del, startade i slutet av mars i Gnesta och avslutades i Trosa i början av juni, däremellan besöktes länets övriga sju kommuner. Det hela inleds med att jag meddelar kommunledningarna, att jag önskar genomföra kommunbesök. De i sin tur väljer ut sådant de vill visa och diskutera. En given punkt, som jag alltid har med, är hur samarbetet mellan kommunen i fråga och länsstyrelsen fungerar.
Under åren har olika ämnen funnits på dagordningarna. Det har exempelvis handlat om sociala frågor, skolresultat och demografiska utmaningar. Vid i stort sett varje besök har planeringsfrågor, i en eller annan form, funnits med som ett givet ämne att resonera om. Ofta har strandskydd kommit upp, dock inte under den senaste rundan. Kanske för att bara åtta procent av kommunernas strandskydds-dispenser upphävdes av min myndighet under förra året?
Den här gången diskuterades dock planeringsfrågor och utmaningar av annat slag, till exempel sanering av förorenad mark, bostadsbyggande i centrumnära lägen, höjd på byggnader samt buller- och säkerhetsfrågor. Tillägas bör att det, under de senaste åren, har byggts rekordmånga bostäder i länet, men trots det är det fortfarande bostadsbrist i alla länets nio kommuner.
Skillnaderna mellan kommunerna är stora. Störst är Eskilstuna, som har mer än 100 000 invånare, minst är Vingåker med cirka 8 000. I majoriteten av kommunerna, är befolkningstillväxten stark. Några kommuner tampas fortfarande med hög arbetslöshet. Utbildningsfrågornas betydelse stryks under av alla, dessvärre saknas dock behöriga lärare på många håll.
En fråga som alla kommuner tog upp, nu senast, var kompetensbrist. Efterfrågan på arbetskraft med rätt typ av kompetens, är mycket stor, för att inte säga skriande. Det gäller både i den offentliga och den privata sektorn. Frågan är inte ny, diagnosen är så att säga redan ställd. Om vi ska komma tillrätta med den krävs en ordentlig kraftsamling och flera olika typer av insatser.
Fotnot: Liselott Hagberg är landshövding i Södermanlands län och skriver som fristående krönikör i SN.