Det har gått lång tid sedan kärnkraftsomröstningen och det behövs uppenbarligen lite uppdaterad information.
Kärnkraften är belastad med en rad olika problem, varav det största är kravet på långsiktig förvaring av riskavfall som ännu inte lösts. Det innebär att några få generationer får billig el medan många generationer bara får ta hand om riskavfallet.
Det faktum att vi oroar oss för klimatförändringar betyder inte att kärnkraftens problem har minskat eller lösts. Det finns fortfarande ingen lösning för förvaring av kärnbränsle. I Oskarshamn finns sedan 1985 Clab som är ett mellanlager för avfall som ska ersättas av ett permanent lager i Forsmark.
Clab kan lagra 8 000 ton och i dag finns 6 700 ton. Snart fullt alltså! Den största satsningen på förvaring och upparbetning - Sellafield i England – har bara bytt namn (tidigare Windscale). Verksamheten ligger nere. Man hade tänkt skapa ett cirkulärt system där avfallet skulle upparbetas i Sellafield för att sedan återinstalleras i kärnkraftverken. Men hittills har man misslyckats och i stället satsat på långtidsförvaring av det farliga avfallet. Vilket man inte heller har lyckats med.
Nu pratar våra politiker åter om storskalig kärnkraft som Ringhals och Forsmark, vilket tar tid att bygga. Från bygglov till elleverans för ett nytt kärnkraftverk tar det cirka tio år. Sedan tar det ytterligare flera år innan det nya verket ”betalat tillbaka” den energi som gått åt till bygget. Från byggbeslut till nettoleverans av mera elenergi tar alltså cirka femton år.
Som politiker borde man rimligtvis presentera genomarbetade konsekvensanalyser till folket och väljarna. En följd av vårt yrvakna klimatmedvetande borde vara att vi noga beskriver olika satsningar i ett långsiktigt helhetsperspektiv. Att besluta om nya kärnkraftsverk, med så många olösta problem, kan bara ses som ansvarslöst.
Det är lätt att blunda för olösta problem, när man vet att de kommer att drabba kommande generationer då ingen längre minns vilka vi varit som beslutat att bygga kraftverken. Om konsekvenserna av en osäker teknik låg närmre i tiden skulle oviljan mot ny kärnkraft vara tydligare. Jämför till exempel med flyget – ingen vill flyga om vi inte kan lita på tekniken som fäller ut landningsställen. När konsekvenserna av dålig teknik ligger nära i tid och drabbar just oss – då är vi försiktiga.
De stora problem som ligger framför oss är att gradvis styra om hela samhället mot andra mönster som är långsiktigt hållbara. Det kommer att kräva politiskt mod och mycket arbete på gräsrotsnivån. Det handlar om att effektivisera vår användning av resurser, bland annat energi. Låt mig avsluta med ett citat från indianerna: Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar – vi har lånat den av våra barn – vi måste vara rädda om den!