Vi vet att nästan var tredje barn någon gång utsätts för någon typ av sexuellt övergrepp i Sverige.
Vi vet också att tusentals vuxna i Sverige har sexuella fantasier om barn.
Många barn som utsätts för sexuella övergrepp utsätts av andra barn, ofta handlar det om nakenbilder som sprids på sociala medier. Många vuxna agerar inte heller på sina fantasier. Samtidigt är det otroligt få vuxna som döms för sexbrott mot barn.
Brottsförebyggande rådet menar att färre än tio procent av de sexbrott som begås mot barn anmäls till polisen. Av de fall som anmäls resulterar två procent i fällande domar.
Smaka på det: två procent.
Det betyder att det finns väldigt många barn i Sverige som lider i tysthet och ensamhet.
Det betyder också att det finns många vuxna som begår fruktansvärda brott och kommer undan med det.
---
Det finns få saker som får mig att må så dåligt som när barn far illa. Än värre är våld och sexuella övergrepp mot barn. Och jag tror inte jag är ensam om att känna så.
När mina barn var små dömdes en av deras idrottsledare för utnyttjande av barn för sexuell posering och barnpornografibrott. Inget av barnen i vår idrottsförening var drabbade, men jag minns att en annan förälder sa att han inte tyckte att det inte var så farligt med barnpornografibrottet eftersom "han tittade ju bara på bilderna, han gjorde ju inget".
Jag minns hur äcklad jag blev, att jag sa till pappan att gå, att jag inte ville prata mer med honom. Fortfarande är jag helt förbluffad över hur han inte förstod att det på bilderna fanns barn som utsatts för något inget barn ska behöva utstå – att tillfredsställa en vuxen person sexuellt. Och att den som tittade på dem utnyttjade dem en gång till.
---
Vi har träffat Patrik Sjöberg och Sara Nilsson, företrädare för den kontroversiella och kritiserade organisationen Dumpen. De konfronterar vuxna, oftast män, som söker kontakt med barn i sociala medier för att ha sex med dem. Genom att låtsas vara barn lockar de till sig förövaren och sedan publicerar de den filmade konfrontationen och sexchattarna öppet på sin sajt.
De menar att vi i Sverige har ett förövarperspektiv när det kommer till sexualbrott mot barn, att den vuxne förövarens rätt till att anses oskyldig till dess att hen prövats i domstol står över barnens rätt att slippa bli utnyttjade sexuellt.
Jag är böjd att hålla med, baserat på både offentlig statistik och det jag har sett under mina år som journalist. Här verkar det finnas ett systemfel, en besvärande diskrepans mellan verklighet och samhällets agerande.
Det är därför vi nu granskar sexbrotten mot barn i en serie artiklar med start idag. Hur ser den här brottsligheten ut? Vilka är offren? Vilka är förövarna? Och hur kan vi stoppa dem och rädda fler barn?
Detta är klassisk journalistik. Vi berättar om något som inte fungerar som det borde. Frågar varför och visar på möjliga vägar framåt – för ett bättre samhälle.