Det är måndag och lunchtid, Sverige stannar upp, torget i Nyköping fylls av människor och medarbetarna på Länsstyrelsen samlas, för att under en tyst minut hedra offren för terrorattacken i Stockholm den 7 april. Liknande attacker har utspelat sig på olika platser de senaste åren.
Den här gången var det vår huvudstad och människorna där, som blev offer. Den första tanken som slog mig var, vart är samhället på väg? Sedan hejdade jag mig och tänkte, de flesta människor är trots allt goda, ett fåtal begår handlingar av det slag vi nyligen fått uppleva.
Det skulle vara riktigt illa om vi människor tappade tron på den goda människan och började se på varandra med misstänksamhet.
Ett samhälle som sluter sig och bygger murar innebär ju trots allt ett större hot, än ett som är omfamnande och öppet. Därför måste vi enas om att leva vidare, ”som vanligt” och inte låta rädslorna ta överhand.
Samtidigt ska sägas, att det är viktigt att vi förbereder oss för nya allvarliga händelser och kriser, de kommer troligtvis att inträffa, frågan är av vilket slag, när och var de kommer att ske?
När jag växte upp fanns det ett blad på insidan av telefonkatalogen som talade om hur man skulle bete sig ”om kriget eller krisen kom”.
I dag är det kommunerna som förmedlar den typen av information till allmänheten, via sina webbsidor. Det tydliga budskapet är att vi alla ska bli bättre på att ta ansvar för vår egen situation och lära oss att klara oss själva under minst 72 timmar.
Vad kan man då förvänta sig myndigheterna, frågar sig vän av ordning?
Vi på länsstyrelsen har till exempel fått i uppdrag av regeringen att åter bygga upp den civila beredskapen (som faktiskt fanns tidigare). Själva målet, är att värna civilbefolkningen och att säkerställa viktiga samhällsfunktioner. Samtidigt ska vi även bidra till Försvarsmaktens förmåga, vid ett eventuellt väpnat angrepp eller vid krig i vår omvärld.
För ”min myndighets” del innebär det att vi, tillsammans med Försvarsmakten, ska planera för fredstida kriser. Genom att utgå ifrån vår förmåga att hantera kriser i fredstid bidrar vi nämligen till att bygga upp en grundläggande förmåga att även hantera krigssituationer.
När var och en tar ansvar för sin del på sin nivå fungerar det som bäst. Det svenska krishanterings-systemet bygger därför på några viktiga principer som är bra att känna till, nämligen, ansvars-, likhets- och närhetsprincipen. Ansvarsprincipen innebär att den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden också ansvarar för den i krissituationer.
Med likhetsprincipen följer att verksamheten, så långt som möjligt, ska vara organiserad på samma sätt under krissituationer som under normala förhållanden. Närhetsprincipen i sin tur, innebär att kriser ska hanteras på lägsta möjliga nivå i samhället. Hanteringen av händelsen i Stockholm visar att det fungerade just så.
Därför ska vi alla, fortsätta att leva som vanligt, samtidigt ska vi förbereda oss för det vi hoppas att vi slipper uppleva, nämligen en ny kris!
Liselott Hagberg
Sörmlands landshövding