Det går ganska trögt för socialdemokraterna i opinionen. En lång rad av regeringens beslut är god socialdemokrati: Höjda barnbidrag och ändrad skatt för pensionärer är två. Men flera beslut är ofullbordade: Förändringarna av assistansersättningen för funktionsnedsatta är ett. De föreslagna nya villkoren för ensamkommande ungdomar ett annat. Försäkringskassans orimliga värderingar av sjuka ett tredje. Partiledningens beslutskramp om de privata vinsterna i välfärdsföretagen, om religiösa friskolor, om den låga skatten på kapitalinkomster, gör att partiets berättelse om framtiden förblir suddig.
Ett socialdemokratiskt parti vinner förtroende och väljarsympati när partiet driver tydliga sociala rättvisefrågor, förstådda och efterfrågade av mycket stora grupper av medborgare. Jämlikhetspolitik drivs av socialdemokrater. Av ett borgerligt parti kan vi inte förvänta oss solidaritetspolitik.
När den socialdemokratiska partiledningen publicerar annons med Stefan Löfven och texten att socialdemokraterna är mittenalternativet i svensk politik – då går det utför. Socialdemokraterna är enligt partiprogrammet och sin partihistoria ett vänsterparti.
I viktiga avseenden har partistrategerna trampat fel eller förlorat sin ideologiska orientering. Socialdemokraterna är ett parti som ska stå för social förändring, för ökad mänsklig respekt i vardag och arbetsliv, för minskade sociala klyftor, för att den som har fått minst ska få en andra och en tredje chans att finna sin plats i livet och på arbetsmarknaden.
För mig som sysslar med svensk politik och förändringsprocesser i ett europeiskt perspektiv är det förunderligt att ledarskapet för mitt parti inte lär av utvecklingen på den europeiska kontinenten och i våra grannländer. Ta det mest närliggande och mest aktuella exemplet: Norge. Hösten 2016 hade socialdemokraterna en mycket stark medvind och en klar segervittring. Under våren 2017 började partiet att flirta med mitten-högerpartierna och förespeglade ett samregerande. Vinden vände till iskyla hos medborgarna. Den reaktionära högern vann valet igen.
I Nederländerna är socialdemokraterna bara en skugga av sitt forna jag efter markerade högersvängar. I Frankrike är partiet nästan helt krossat efter att ha fört nyliberal ekonomisk och social politik. I Österrike får partiet knappt luft under vingarna och är marginaliserat. Där vann högern plus ytterhögern 60 % av rösterna. I Tyskland har socialdemokraterna aldrig gjort ett sämre val. I Spanien har partiet förlorat mer än hälften av väljarna på grund av högerpolitik och korruption.
I Sverige har partiet fortfarande en gedigen socialt inriktad politisk grund att stå på, men ängsligheten inför oroliga opinionsvindar, främst inom medelklassen, skapar en olustig oklarhet om vart partiet är på väg: höger ut eller vänster ut?
I Nyköping har jag dock gott hopp om ett fortsatt gediget socialt präglat förändringsarbete. Väljarna avgör.
Ulf-Göran Widqvist (S)
författare och småföretagare