Vad gör vi om Sverigedemokraterna (SD) får omkring tio procent av rösterna i nästa års val? Det gör dem till än starkare vågmästare i riksdagen och det får också till effekt att maktens karta ritas om i Nyköping. SD tar i första hand sina röster från Moderaterna och i andra hand från Socialdemokraterna. Sex–sju SD-mandat kommer att tvinga fram nya konstellationer i kommunfullmäktige. Dagens blå karta till höger och rödgröna till vänster kommer troligen inte att hålla. Det handlar inte bara om mandatmatematik utan om politiska ambitioner, ideologi och politisk styrförmåga.
Låt mig vidga perspektivet till vårt närområde: Norden och övriga Europa. I Norge skymmer det dramatiskt med det rasistiska Fremskrittspartiet i regeringen. I Danmark är den verkliga makthavaren det rasistiska Dansk Folkeparti, partiet som styrt varje dansk regering (utan att sitta i regeringen) sedan mer än ett decennium. I Finland står det brunfläckiga partiet Sannfinländarna stabilt i den nationalistiska myllan. I Österrike fick det nyfascistiska FPÖ nästan en fjärdedel av alla röster i årets val. I Holland ökar det rasistiska Frihetspartiet återigen sina sympa-tier. I Frankrike är den bruna Nationella Fronten största parti enligt opinionsmätningar i oktober. I Schweiz håller rasisterna stadigt omkring 25 procent av väljarna i sin hand. Vi reste i östra Tyskland i årets valrörelse och mötte i by efter by, i stad efter stad, det högerextremistiska partiet NPD:s valaffischer: Tyskland måste säkras! Håll Tyskland rent!
Varför blir fler och fler medborgare i Västeuropa alltmer småsinta, rädda och fördomsfulla? Leder med automatik relativ rikedom till självupptagen inskränkthet och växande rasism? Jag är benägen att säga nej. Få länder har så starka strömmar av aggressioner mot främlingar som Kina, Japan och Sydkorea, för att nämna tre länder utanför vår kulturkrets. Men hur ser svaren ut i Västeuropa?
Mörkret vid horisonten växer genom att den allmänna debatten flyttar och tunnar ut gränserna för mänsklig respekt och tolerans. Språkets innehåll förskjuts och underlättar föraktet av den andre: den som inte gör rätt för sig – tiggaren, den hotfulle, avvikaren! Att avvisa blir för många en logisk åtgärd.
Det är orden och känslan som styr för vem och vad hjärtat slår.
Allt fler väljer att svälja ordförmörkelser och feghet blir en smygande vana: att tiga ihjäl obehagligheter. Ju större utrymme förmörkelsen får, ju fler människor som vänder ryggen till, desto svagare blir hela vårt kollektiva värdesystem. Den klassiska markeringen gäller fortfarande: Demokratin kan aldrig tas för given – den är en ömtålig planta och måste ständigt få ny näring.
Vart leder det oss i Nyköping med ett starkt SD och en ökande invandring till kommunen med stigande kostnader för anhörigkomåmande? Utmaningen är att behålla en human hållning till de nya kommuninvånarna parad med respekt. Eller väljer en kommande majoritet, påverkad av SD, en annan väg?
Ulf-Göran Widqvist (S)
författare och småföretagare