I somras publicerades uppgifter om att det brainstormades på Trafikverket: inte nog med att SL:s pendelstågslinje till Gnesta skulle dras in, också SJ:s nya regionaltågsstation på orten föreslogs stängas. Ett tag såg det alltså ut som om Trafikverkets teknokrater lekte med tanken att strypa all spårbunden trafik till och från pendlarsamhället Gnesta. Intrycket som gavs var att det knappast gjorts någon vidare analys av förslagens samhällsekonomiska effekter.
Befogad bestörtning följde. Insändare skrevs. Sörmländska riksdagsledamöter uppvaktades. Trafikverket tog emot namnunderskrifter. Interpellationsdebatt – som tog avstamp i Gnestafallet – ägde rum. Ett par kritiska röster gav emellertid uttryck för att Gnestaborna var lite av en samling prinsessor på ärten: om andra kunde bil- och busspendla, så vad var problemet i Gnesta? Men, jag vill att ni är med på att man faktiskt inte behöver ha berörts direkt av förslaget för att se det bisarra i storyn. För fallet illustrerar nämligen två generella problem med hur landets tågtrafik planeras.
Först och främst: avsaknaden av samhällsekonomisk analys i den här typen av förslag. Här är det uppseendeväckande att orter som Gnesta inte omhuldas bättre av infrastrukturansvariga. Tillsammans med platser som exempelvis Vagnhärad och Trosa kan de fungera som avlastningsplatser åt Storstockholm. Galopperande bostadspriser och omfattande köer till förskoleplatser borde göra att man åtminstone inte aktivt bidrar till att de blir rena sovstäder.
Därefter: det tycks mig som direkt ohållbart att tågplanen görs årsvis. Alla som ögnat i böcker om institutionell teori vet att en hörnsten för fungerande samhällen är förutsägbarhet. Årsvis tilldelning av tåglägen försvårar givetvis långsiktig planering och skapar därför instabilitet. Ska Gnesta från och med nu leva med överhängande hot om strypt tågtrafik? Enbart vetskapen om detta hot kan få människor att fundera över ny bostadsort. För potentiella inflyttare lär det heller inte direkt ligga i pluskolumnen att Trafikverket signalerat en sådan dödskyss. Själva processen som avgör hur tågplanen läggs måste ändras så att förutsägbarheten stärks, inte minst ur ett samhällsbyggnadsperspektiv.
Morgondagens hearing i Gnesta med infrastrukt urminister Elmsäter-Svärd i Gnesta blir alltså intressant att följa. Det vore välgörande om hon gjorde ett tydligt ställningstagande avseende vikten av regional arbetspendling kontra framför allt affärsresor och fjärrtågstrafik. Vidare vore ett tydligt besked i frågan om långsiktighet i den nationella tågplaneringen på sin plats. Och om ett sådant nytt sätt att organisera arbetet sjösätts, är min enkla önskan att denna nyordning laddas med en god kompetens att göra samhällsekonomiska analyser.
Gissur Erlingsson
docent i statsvetenskap vid Linköpings universitet, boende i Gnesta