Häromveckan trillade jag över ett litet guldkorn på www – bilder på världens äldsta katt.
Jag läste om katten Nutmeg (muskot på svenska), som fyllde inte mindre än 31 år, enligt ägarna.
Om du tänker dig en helt vanlig katt så har du Nutmeg. En sådan där oansenlig gråbrunrandig kisse. Bor i Blaydon i nordöstra England, och han är ägarna Liz och Ians ögonsten.
Men, förutom hans höga ålder, är det något annat som gör att han sticker ut.
På fotot av Nutmeg, tittar han rakt in i kameran. Och hans blick! Blicken!
Han ser ut som den suraste gubbstrutt man kan tänka sig.
Han utstrålar att all uppvaktning på hans födelsedag undanbedes vänligen men bestämt, men ändå har det bakats en tårta ("kom igen, jag är en katt förfaen" tycks han säga) och dykt upp någon fjantig reporter och dum fotograf och nu ska det poseras för en ännu dumfjantigare bild.
Han är trött på hela himla spektaklet, helt enkelt, och ser exakt så avmätt och livstrött ut som bara en 31-årig brittisk katt kan göra.
Min poäng med det här? Ingen, mer än att du borde unna dig att googla upp bilden.
Och har du en dålig dag, kan du i alla fall glädjas åt att du slipper vara en katt som i människoår skulle fylla 141 och bara har tre tänder kvar, som tvingas firas sin födelsedag fast han inte har en aning om vad det konceptet ens innebär.