Debattkrönika: ”Är utlokalisering av myndigheter en bra idé?”

Krönika

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Sverige urbaniseras raskt. Över den gångna 40-årsperioden har nästan hälften av landets kommuner upplevt befolkningsminskning, samtidigt som rikets befolkning som helhet ökat med nästan två miljoner. Storstadsregionerna växer så det knakar. Men var fjärde kommun har färre än 10 000 invånare, och med färre invånare uppstår svårigheter att klara välfärdsåtaganden.

När det kommer till att lösa krympande kommuners och glesbygdsregioners problem är alla förslag värda att överväga. En av de mer reformdrivna ministrarna – Ardalan Shekarabi – har nyligen presenterat ett skarpt förslag som vissa sett som en dellösning: för att signalera statens närvaro i hela landet, ska sju myndigheter utlokaliseras från Stockholm. Bland annat flyttas delar av Strålsäkerhetsmyndigheten med 120 anställda till Sörmland, närmare bestämt Katrineholm.

I grunden är idén sympatisk, signalen att man vill bryta Stockholmscentreringen. Men, omhuldar vi tanken på att reformer ska vara evidensbaserade, blir jag något mer skeptisk. För, vad vet vi egentligen om effekterna av utlokalisering av statliga myndigheter?

För att besvara frågan kan vi snegla på Danmark. Där genomfördes en ambitiös utlokaliseringsreform år 2015: nästan 4 000 statliga jobb flyttades från Köpenhamn till andra regioner och nästan 40 olika samhällen i hela Danmark skulle få ta del av statliga jobb. Hur har det då gått? Tyvärr vet vi inte. Trots att danskarna drar igång med en ny omgång utlokaliseringar 2018, har man inte utvärderat den första fasen.

Däremot har en dansk fackförening för akademiker och statstjänstemän, Djøf, försökt få grepp om effekterna. Den bild som framträder, får åtminstone mig att fortsätta ha champagnen på kylning, regeringens ambitiösa reformbesked till trots. Den danska reformen tycks i reda kronor och ören blivit dyrare än planerat, handläggningstiderna ha blivit långsammare, och arbetsmiljön på myndigheterna ha försämrats.

Från tidigare erfarenheter av utlokalisering av myndigheter i Sverige har vi dessutom sett detsamma som i Danmark: ungefär 80–90 procent av de anställda uppger att de inte tänker flytta med när myndigheten flyttar ut i landet. Just detta torde ge upphov till en särskild sorts oro: vad händer egentligen med det så viktiga organisatoriska minnet, liksom med den allmänna kompetensen på arbetsplatserna, när så mycket personal ska bytas ut?

Jag är den förste att applådera initiativ till att bryta urbaniseringstrenden och Stockholmscentreringen. Men, när stora reformer ska genomdrivas måste förväntade vinster ställas mot kostnader. Här är jag inte fullständigt övertygad om, när allt är räknat och klart, att det är mottagarna av statens service och skattebetalarna som är slutsegrare.

Gissur Erlingsson

docent i statsvetenskap vid Linköpings universitet, bosatt i Gnesta

Läs mer om dessa ämnen

ArbetsmarknadKrönikalandsbygdsutvecklingstatsförvaltning

Mest delat denna vecka