Debattkrönika: ”I ett europeiskt perspektiv står svenska S starkt”

Krönika

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Visst är det så att Socialdemokraterna i Sverige 2018 endast är en skugga av sitt fornstora jag. Jag minns med en rysning det omtumlande året 1968. Då sopade S banan med övriga partier och tog hem 50,1 procent av väljarnas röster. 50 år senare, det mörka året 2018, är det inte fler än 28,3 procent som tror på Socialdemokraternas förmåga till positiva samhällsförändringar och lockas av partiets visioner.

Socialdemokraterna blev det klart största partiet i 2018 års val. Men den samlade högern och de bruna är med råge större än vänsterpartierna i riksdagen.

Notera följande siffertabell de tre senaste valen:

2010

S: 30,7

M: 30,1

SD: 5,7

2014

S: 31,0

M: 23,3

SD: 12,9

2018

S: 28,3

M: 19,8

SD: 17,5

Socialdemokraterna håller sin position 2018, om än med svaj. Moderaterna tappar mer än 10 procentenheter. SD rusar under perioden. I ett västeuropeiskt perspektiv finns det inget socialdemokratiskt parti som stått emot extremhögerns frammarsch så väl som S i Sverige. Det är en mager tröst, men här finns ett embryo till förnyelse och ideologisk självkritik som förhoppningsvis ger en framtida progressiv politik.

Begrunda det bredare europeiska perspektivet.

I Frankrike pulvriserades socialistpartiet efter att ha drivit en markerad marknadsliberal politik hela mandatperioden. PS föll från 280 mandat i nationalförsamlingen till 30.

I Nederländerna samarbetade socialdemokraterna med högern och partiet föll från 38 mandat i parlamentet till 9.

I Österrike har S regerat det senaste decenniet tillsammans med högern och förlorat trovärdighet. Nu styrs landet av en blåbrun regering.

I Italien har socialliberalerna marginaliserats i brist på folkligt förankrad social rättvisepolitik när det var vid makten. Resultatet blev att landet nu styrs av två partier med olika nyanser av brunt.

I Spanien har socialistpartiet förslummats ideologiskt och drivit allt längre åt höger med effekten att partiet har krympt dramatiskt. Den genomkorrumperade högern tog över makten, en makt som högern nyligen förlorade när mycket omfattande korruption i regeringskanslierna avslöjades. Resultatet är nu en minoritetsregering med begränsat handlingsutrymme, ledd av socialistpartiet.

Ett socialdemokratiskt parti som inte driver en tydlig fördelningspolitik som präglas av social rättvisa och jämlikhet är naturligtvis inte socialdemokratiskt mer än till namnet; det förhållandet präglar numera de flesta västeuropeiska socialdemokratiska partier som räknar sina väljare i allt mindre skaror.

Ulf-Göran Widqvist

(S), författare och småföretagare

Lästips

Owen Jones: CHAVS – föraktet för arbetarklassen.

Per Molander: Ojämlikhetens anatomi.

Olle Svenning: År med Erlander.

Göran Therborn: Kapitalet, överheten och alla andra.

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

SocialdemokraternaEuropaKrönika
Relaterat