Debattkrönika: ”Franska valet – ett ödesdigert slagfält”

Krönika
annons

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Liberalen Emmanuel Macron vann nyckeln till president­palatset med två tredje­delar av de röstande bakom sig. ­Högerextremisten Marine Le Pen ­förlorade. Hon fick ”bara” en tredjedel av valsedlarna. Miljontals fransmän och kvinnor valde att rösta blankt eller inte delta i ett val som de betecknade som omöjligt: ”Nej till bankiren. Nej till fascisten”. Så skanderade frustrerade medborgare efter valets första omgång. De känner sig hemlösa i en ­politik där den ene (segraren) står för en markerat nyliberal politik med få sociala förtecken och den andre (förloraren) predikade en inåtvänd, nationalistisk och reaktionär politik.

Valet är en seger för ­demokratin och för det ­europeiska samarbetet. Men en ­sådan ­seger till och Frankrike är ­förlorat! En president för de medborgare som lever i globaliseringens medvind. En president utan program för att ­hejda de växande klass­klyftorna.

Vi följde valets sista dagar i regionen Picardie och mötte mycket hätska stämningar i Le Pen-land mot Macron och den ekonomiska och kulturella ­Pariseliten. Jag tror att möjligheten för Macron att över­brygga klyftan mellan de som lever i medvind och de som kämpar i motvind och lämnats åt sitt öde är näst intill omöjlig med det politiska program han har presenterat. Macrons politiska huvudspår bygger på en ny social allians mellan den välutbildade medelklassen och de globalt inriktade nyliberala företagarna.

Den långa huvuddebatten i tv mellan Macron och Le Pen ­onsdagen den 3 maj var brutal och mycket känslomässig. Två skilda världar möttes och inga bryggor eller utsträckta händer­ fanns varken i kroppsspråk ­eller i ordflöden.

De välbeställda glider med i den globala medvinden. De som får betala priset för globaliseringen, de som akterseglas och inte ens bevärdigas en blick över axeln av ­glidarna, de rör sig rädda och desorienterade i det nya landskapet, förrådda av makthavarna. I den ­franska debatten ryms de två världarna i begreppet ­fracture sociale, den sociala splittringen: de moderna och framsynta storstadsborna kontra de bakåtsträvande och inkrökta­ bonnläpparna – de svartvita bilderna på det politiska slagfältet.

Den djupa verkligheten i de två världarna är de dramatiskt ­olika självbilder och omvärldsbilder som människorna bär med sig och uttrycker. De kan inte tala med varandra: de har inte samma språk. Det handlar inte om ordförståelse utan om innebörden i ekonomiska och sociala villkor och ­kulturell ­­tillhörighet.

Nästa strid, den till nationalförsamlingen/riksdagen i juni, kommer att bli oerhört ­aggressiv. Utan stöd i national­församlingen kommer ­Macron att få stora problem med sin förändringspolitik. Den ­franska staten och dess institutioner är oerhört auktoritära och förändringsobenägna.

Macron har ett starkt ­mandat. Nu måste han visa i valet till nationalförsamlingen att hans politik även ­omfattar alla de medborgare som lever i motvinden.

LÄSTIPS:

Édouard Louis: Göra sig kvitt Eddy Bellegueule

Ulf-Göran Widqvist (S)

författare och småföretagare

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

EUSocialdemokraternaDemokratiFrankrikeHögerextremisterKrönika
Relaterat
annons

Mest delat denna vecka