Musikkafé med gruppen Plan 3 på turné i Sörmland betyder härligt folkliga tongångar och rytmer, både original och nyskrivna, med Jonas Sjöblom, Lisa Rydberg och Gunnar Idenstam. På lördag besöker de Oxelösund.

Med musiken i kroppen

Kultur & Nöje
Musikkafé med Plan 3Tramporgel och synt: Gunnar IdenstamFiol: Lisa RydbergSlagverk, flöjt: Jonas SjöblomFolkhögskolans aulaArr: Nyköpings Folkhögskola och IOGT/NTO

Historien upprepar sig med musiker som inte riktigt når den stora publik de varit värda. Så blev det i går kväll.
Kanske får de tre musikerna skylla sig själva eller hänga sin manager, om de har någon. För Plan 3 är väl ändå en ovanligt knepig benämning på en trio? I vart fall än så länge, innan den blivit inarbetad.
Åk gärna till Oxelösund på lördag, det är de värda. För Gunnar Idenstam är minsann sedan länge ett världsnamn. I vart fall när han sitter och rattar en stor kyrkoorgel i en katedral i Paris eller Nådendal eller Oxelösund.
Lika lätt som han håller i huvudet ett långt preludium av Bach plus fuga, lika lätt kan han improvisera tresatsiga symfonier över givna teman.
Och improvisation är ju en livsnerv i allt vad folklig musik heter. Därför var det dubbelt spännande att höra hur han skulle låta tillsammans med riksspelmannen Lisa Rydberg på fiol och slagverkaren Jonas Sjöblom med en uppsättning rytm- och rasselljudverktyg.
Jo, bra blev det, svängigt, levande, tätt och roligt.
Redan instrumentkombinationen visar att de fjärmat sig en bit från det allra mest renläriga låtspelet, till exempel med två fioler och inget mer.
Här hör vi en härligt renoverad gammal hundraåring, en tramporgel från Gefle Orgel- & Pianofabrik. Och alla som hört Janne Strömstedt spela en sådan i gruppen Triakel vet hur gammalfolkligt vemodig den kan låta.
I händerna på Gunnar Idenstam rör den sig vigt i livliga polskors dansturer. Och ibland lägger han i stället vänsterhanden på synten och hottar till musiken med skönt mullriga basgångar. Eller tar högerhanden med kvittrande flöjtslingor som följd.
Fusk i folkmusik? Nja, kanske men det fungerar fint.
Och Jonas Sjöblom sedan, som bokstavligen har musiken i och på sin kropp. Han hänger en afrikansk djambe-trumma framför magen och hittar mängder av nyanser med olika grader av kantslag. Med hela handflatan dånar den som av en bastrumma.
Men det underbara är att det är fingrar och händer som skapar ljuden. De blir mjukare och mänsligare, varmare, till och med iklädda yllevantar, bokstavligen. Och de lever.
Cymbaler och tablas ibland. Rassel och plinganden från instrument runt fotlederna. Ettan i takten med höger fot, backbeat med vänster. Ja, även lådan han sitter på får liv, och minsann sätter han inte ettan med rumpan till och med!
Men Plan 3 har inte alls samma höga ljudnivå och tunga puls som Hedningarna eller Groupa och många andra av dagens folkmusikgrupper.
Bra med det är att vi hör allt i en skön ljudbild i Folkhögskolans aula. Och så kan Lisa Rydbergs fiol komma till sin rätt. Hon har snärten i stråken, dragningarna i rytmen, vaggningarna i höfterna och drillarna i fingrarna.
Inte samma glöd och anamma som hos Lena Willemark kanske, utan mer av renhet, vemod och diskretion. Men bra!