Linnea Burén och Robin Stegmar spelar drottning Märta och kung Birger i gästabudsspelet "Anno 1317". Foto:

Recension: Briljant finslip i årets gästabud

NYKÖPING

Det är inte bara mordiska planer som smids i årets gästabudsspel "Anno 1317". Här finns utrymme även för förändring, framtidstro och kungligheter som flossar.

"Anno 1317" hade urpremiär i samband med 700-årsjubileet av Nyköpings gästabud i fjol.

Succén var ett faktum. Den helt nya versionen av den historiska händelsen, där kung Birger bjuder in småbröderna hertig Erik och hertig Valdemar med familjer till Nyköpingshus, berättades i ett nytt ljus.

  • Foto:
  • Foto:
  • Foto:
1/

Ett underifrånperspektiv präglat av klassfrågor och genus där kvinnorna och de ofria trälarna står i rampljuset.

Teater Sörmland har tillsammans med dramatikern och pjäsförfattaren Karin Isaksson ägnat det senaste året till att finslipa och förfina sommarspelet som även i år regisseras av Jerk Ohlson Westin.

Resultatet är lysande, ja faktiskt fullkomligt genialiskt.

Men vi tar det från början.

Det hela startar nämligen i totalt mörker.

  • Det sprakar rejält mellan Rått-Marie (Emma Larsson) och självaste änkedrottning Helvig (Ewa Westin). Foto:
  • Flera hästar deltar också i föreställningen som utspelar sig både innanför och utanför murarna vid Nyköpingshus. Foto:
  • Sandra Stojiljkovic spelar trälen Kraka, vars dotter Sot (Nelly Isaksson) väljs ut som offer till gudarna. Foto:
1/

Änkedrottning Helvig (spelad av Ewa Westin) har landat i övertygelsen att det enda som kan få slut på den ständigt pågående maktfejden mellan sönerna Erik (spelad av Fredrik Sundberg), Valdemar (spelad av Pär Malmström) och Birger (spelad av Robin Stegmar) är att offra ett barn till gudarna.

Trälbarnet Sot (spelad av Nelly Isaksson) väljs ut. I Helvigs ögon utomordentligt lämpad då hon förutom att vara både ärelös och ofri dessutom är född i samband med sommarsolståndet - mumma i offersammanhang.

Sots mamma Kraka (spelad av Sandra Stojiljkovic) blir naturligtvis förtvivlad. Hon gör allt som står i sin makt för att rädda dottern samtidigt som hon kliver upp på barrikaderna för att försöka organisera ett folkligt uppror mot de kungliga makthavarna.

Här kommer de första tårarna.

Det är omöjligt att värja sig mot Stojiljkovics och Isakssons rollfigurer. Deras skrik när de skiljs åt skär genom märg och ben. Och de låter precis lika desperata som de skrik mellan barn och föräldrar som läckt ut från gränsen mellan Mexico och USA i media den senaste månaden.

Föreställningen är dock långt i från sorgsen, tvärtom, här andas även framtidstro och hopp. Tårar av skratt kommer, som när det visar sig att kung Birger är överjävligt bra på att flossa. Eller när drottning Märta (spelad av Linnea Burén) tar till orda. Riktigt bra blir det också när hertig Eriks fru, prinsessan Ingeborg (spelad av Maja Lundqvist) drar svärmor inför tinget.

  • Foto:
  • Foto:
  • Foto:
  • Foto:
  • Foto:
1/

Med Ingeborg som ciceron får publiken snart klart för sig att här inte längre finns plats för bakåtsträveri och mordisk galenskap. Nya tider är på ingång - 1317 liksom 2018. Föreställningen visar dock att de där blodsbanden och inbitna gamla vanorna trots allt kan ställa saker på ända även i den mest förändringsbenägna miljö.

Musiken i årets gästabudsspel förhöjer verkligen flera av scenerna. Särskilt de där trälen och siaren Välvan (spelad av Carl Töllborg) kliver fram, då tystnar till och med fåglarna som annars kraxande sveper över borggården.

Kvällens enda minus denna premiärafton var den "medeltida" serveringen i pausen. Ljummet kallskuret och potatissallad med plastbestick kändes varken tidsenligt, unikt eller särskilt kulinariskt. Nutida food trucks erbjuder både valfrihet för publiken och ett fixmoment mindre för arrangören, kanske något att tänka på till nästa år om man ändå skippar medeltidstemat i matsammanhang?

"Anno 1317" går däremot som helhet att spisa både en och flera gånger. Med sin underfundiga flört till samtiden lyckas Karin Isaksson, Jerk Ohlson Westin och den väl samspelta ensemblen skapa en rykande aktuell och på flera sätt historisk föreställning som lär roa både ny och återvändande publik.

  • Eva Lundqvist var på plats för att spana in dottern Wilma Nordlander som deltar i sitt åttonde gästabudsspel. Foto:
  • Pappa Daniel Sjöberg har spelat både kung och hertig i tidigare gästabudsspel. I år såg han fram mot att titta på kollegorna tillsammans med sin fru Eva Brise och barnen Alice Sjöberg Brise och Knut Sjöberg Brise som även de spelat i föreställningen tidigare år. Foto:
  • Mats Wahlqvist i sällskap med Oscar Skirfors såg fram mot premiären och att titta på familjemedlemmar som är med i årets ensemble. Foto:
  • Agnes Alkestig, Tilde Kullman, Ronja Axelsson och Maja Daun hade lite premiärfjärilar i magarna. - Men vi känner oss peppade, alla som är med i pjäsen är som en stor familj, berättade de bara ett par minuter innan föreställningen drog i gång. Foto:
  • Hanna Solhman och Linnea Hoverman var inför premiären mest nyfikna över om hertigarna hamnade i fängelsehålan eller inte... Foto:
1/

Anno 1317 – Nyköpings Gästabud

Premiär: I lördags på Nyköpingshus utomhusscen

Dramatiker: Karin Isaksson

Regissör: Jerk Ohlson Westin

På scen: Robin Stegmar, Sandra Stojiljkovic, Linnea Burén, Fredrik Sundberg, Maja Lundqvist, Jerk Ohlson Westin, Katja Westin, Ewa Westin, Pär Malmström, Curt Ohlson, Carl Töllborg, Carl Wahlqvist, Emil Forsberg, Emma Larsson, Nelly Isaksson, , Michael Jonsson med flera.

Föreställningstid: Cirka tre timmar med paus.

Antal medverkande: Drygt 100 personer och tre hästar

Spelas fram till: Lördag den 28/7

Mer info: www.gastabudet.nu

Läs mer om dessa ämnen

NyköpingshusKultur/Nöje