Just nu är han ute på en klubbturné och på lördag är det tänkt att han ska väcka liv i nattklubben Mikes med en spelning. Under några dagar har jag varit helt exalterad över tanken att få snacka lite gamla minnen och höra efter vad som hänt i livet sedan jag tvingade honom att vara med på en selfie klockan 03.00 på en nattklubb i Malmö 2012.
Men se det gick inte. I dagens "dygnet runt samhälle" finns det nämligen en yrkesgrupp som klarar att hålla sig helt osynlig. Jag pratar så klart om agenterna.
Och då menar jag inte de som har till yrke att jobba "undercover" inom någon slags underrättelsetjänst, utan en person eller företag som jobbar med att marknadsföra och förmedla kontakter mellan en artist och exempelvis media.
Jag har spenderat åtskilliga timmar under mina år på kultur och nöjesredaktionen med att jaga kontaktuppgifter till olika artister. Värst är kontaktformulären som man uppmanas fylla i på någon tacky hemsida, som man knappt vet om någon ens kollar – och om formuläret mot all förmodan skulle fungera får man svar av agenten typ tre veckor senare: Passar det bra att prata med X måndag morgon om två veckor?"
Oftast kan jag ta det, men i skrivandets stund är jag oerhört besviken. Jag vill ju prata med Danny!
Jag minns det som om det vore i går...
Det är tidig vår. Vinden viner över den skånska slätten i utkanten av Malmö där den stora arenan ligger. Jag och fotograf Fredrik Ericsson är på plats för att bevaka Melodifestivalen för SN:s räkning och när programledaren Sarah Dawn Finer presenterar Danny Saucedo, exploderar Malmö Arena för första gången denna kväll.
Danny gör entré till Eric Saades vinnarlåt "Popular" och publiken skrattar och jublar om vart annat. Redan innan han sjungit första raden av sin "Amazing" står det klart att Sverige fått ännu en finalist till Globen där "Mello 2012 ska avgöras två veckor senare. Danny har segervittring men frågan är om det räcker hela vägen till Azerbadjan.
Som vi alla vet, gjorde det inte det. Loreen tog hem rubbet och Danny Saucedo drabbades av en livskris där han ifrågasatte hela sin artistiska karriär.
Men innan den ödesmättade finalen minglade jag tillsammans med fotograf Fredrik Ericsson på Elite hotell i Malmö där den så kallade efterfesten för artister, mediemänniskor och annat löst folk hölls den där segerrusiga kvällen. Danny hade tagit av sin Tron-liknande onepiece och studsade lyckligt runt i lokalen med Liza Miskovsky och dansgänget i Charlotte Perellis nummer när han plötsligt bara stod där vid min sida. Det sa bara klick och så här i efterhand kan jag bara konstatera att det var där och då begreppet groupie måste ha myntats.
Tre år senare verkar Danny Saucedo i alla fall vara på G igen. Under året har han släppt sina första singlar på svenska, och på Instagram skriver han skämtsamt: "Det känns fantastiskt och befriande att skriva på svenska för jag uttrycker mig obehindrat och larvigt vilket bara återspeglar mig som person".
Den 20 november släpps albumet i sin helhet men i väntan på det kan man alltså spana in killen med ett av artist-sveriges charmigaste leenden. I morgon lördag.