– Nej, man hade inga skor och förmodligen är vi för finklädda för att vara hjon, säger Emma-Linnéa Jortikka som spelar fattighjonet Elvira i soppteatern "Fattigjonens jul" som har premiär den 24 november.
Som vanligt när det gäller den historieintresserade Kenneth Bodin, så har han gjort en gedigen research inför föreställningen som utspelar sig 1858 och som tar avstamp i korrektionsanstalten som då låg inhyst i byggnaden. Fattighjon och personer som ansågs sinneslöa eller arbetsslöa, men även tiggare, bohemer och "lata" människor blev inlåsta på anstalten där de utförde enklare jobb som skomakeri, spåning eller kardning. Livet på korrektionsanstalten var antagligen hårt, men genom jonet Oskar som spelas av Kenneth själv och lösdrivaren Elvira får man som publik även lära sig lite om tidsandan i Nyköping på 1850-talet.
– Var man fattig och krasslig, alltså arbetsoduglig, så hamnade man på anstalt, medan herrskapet skickades på kurort för att dricka brunn. Klasskillnaderna var enorma, säger Kenneth Bodin.
Soppteatern ges vid fem tillfällen och är indelad i tre scener. I inledningsscenen hälsas herrskapet, alltså publiken, välkomna till anstalten. Eftersom att det närmar sig jul inleds föreställningen med stämsång i form av "Stilla natt" sen tar historien vid. De andra scenerna utspelar sig i köket, respektive "stora salen" där det blir en sittande scen med mat.
– Årtalet är den röda tråden, men vi får också besök av en julbock och kan på så vis visa hur det gick till när det firades jul i fattigstugorna på den tiden.
Kenneth Bodin och Emma-Linnéa Jortikkaäven ger även ett smakprov på vad man som jon fick äta på en anstalt. Måltiderna bestod av ärtsoppa, grynsoppa, köttsoppa, grynsoppa, ärtsoppa, grynsoppa och köttsoppa. Men publiken behöver inte vara orolig för att bli serverad grynsoppa under föreställningen menar Kenneth Bodin.
– Nej, vi är inga "Historieätare" så vi bjuder på god soppa, lovar Kenneth Bodin.