I många, många år var detta veckoslut reserverat för kammarmusiken på Åkerö. Det var en härlig tid, men inget kan vara för alltid.
Nytt för i år är i stället att Nyköpings Kammarmusikförening har flyttat och tidigarelagt sina augustidagar till denna helg och även samlat dem till ett ställe.
Djärvt kanske, att ändra på en tradition. Kanske blir det riktigt lyckosamt och skapar en tydligare profil och större bekvämlighet runt arrangemangen.
Det vet väl ingen än, så utfallet blir intressant att följa.
Konserten i går kväll blev i alla fall så välbesökt att det blev nästan fullt i Livets kapell och ändå luft och ljus runt oss.
Lite torrt och blekt klingade det allt om Bach-sonatan i G med nr 1021, också lite som uppvärmning. Och generellt måste man nog konstatera att en trio med gitarr så här i stället för piano medför rätt stora begränsningar i repertoaren.
Då kan man göra som David Härenstam och skriva om för gitarr och fiol det Beethovens pianorondo som handlar om ilskan över en borttappat groschen-mynt. Riktigt lyckad musik blev det inte. Men det vann mycket på hur Nils-Erik Sparf lät stråken färga klangen åt det raspigt ilskna hållet.
Paganini spelade själv gitarr, så hans Terzett i D-dur är säkert original. I vart fall hörde vi en hel del av hans krav på bravur från fiolen. Plus oväntat mycket öronsmekande tretakt och tersduetter.
Det stora allvaret och den i särklass bästa musiken kom med Kodalys stora Duo för violin och cello från 1914. (Och här kunde några ord om musiken varit extra mycket på sin plats.)
Plötsligt fick vi höra Elemer Lavothas cello ta för sig med kraftfulla stråk över alla strängarna och mäktiga pizzikaton. Och Nils-Erik Sparfs fiol svarade med att ge sin version av samma tonmaterial. Fantastiskt virtuos spelteknik krävs, vilket båda hade utan att röra en min. Långt från de tre ackorden i dur- och moll-tonarterna är vi och i stället nära ungersk folkmelos. Modernt är detta fortfarande men ändå så att det fastnar med en gång i huvudet.
På de återstående konserterna är blandningen av musik också stor, så där bör finnas något för alla. I dag lördag inleder en folkmusiktio med låtar från bland annat Makedonien. På kvällen sjunger Karolina Blixt, hon som tog hela Åkerö med storm, och på söndagen blir de barockmusik med blockflöjt, trumpet och stråkar. Båda de sista ger också publiken en chans att uppleva Stjärnholms gamla kyrka.