Jaha, då är det sommar på riktigt. Utomhusarrangemangens förlovade tid. Ett smörgåsbord för oss semesterfirare som suktar efter att bli underhållna. Ett helvete för arrangörer. Den sol som på förmiddagen lovar rikligt med folk kan på några timmar gömma sig och förinta stora planer. Jag hyser den största respekt för de galna hjältar som ändå vill.
En sådan väderosäker dag var det i lördags då Teater i Sörmland hade premiär på sin nya föreställning Best of Nyköpings gästabud.
Nu var ju premiären, som sig bör, lyckligtvis utsåld, men ett tips är ändå att klä sig varmt och regntåligt och trotsa vädrets makter, för det kan det vara värt.
Teater i Sörmland spar inte på krutet. I vanlig ordning börjar spelet långt innan själva föreställningen. Hästar, bonnfolk, försäljare och en präst trängs med publiken och ger en fin inramning till spelet. Visst, det har gjorts förut, men det fungerar. Vi känner oss välkomna.
Spelplatsen inne på borggården är flyttad till ena långsidan. Det gör att publiken kommer närmare händelsernas centrum. Det ger också en hel del nya möjligheter. Scenen blir större, entréerna fler och djuren kan användas på fler sätt. Det ställer också fler krav på scenografi och rekvisita, och där har man en del kvar.
Nu till själva spelet. Best of Nyköpings gästabud är en riktigt lyckad satsning. Jag i publiken känner mig riktigt smart som hänger med i alla turer. Historien berättas i kronologisk ordning. Man får följa hertigarna Erik, Valdemar och Birger från att de är små skitungar till det bittra slutet. Och det görs på ett snyggt sätt utan pekpinnar. Första akten ger en fin bakgrund till varför Birger och framför allt hans fru, drottning Märta, tyckte att ett gästabud var en strålande idé. Att allt sen går åt helvete i andra akten vet vi redan, för det är sen gammalt.
Över huvud taget så imponerar hertigarna Göran Gillinger, Daniel Sjöberg och Jerk Olsson Vestin i sina roller. Det är strålande skådespeleri som är njutningsfullt. Där texten haltar tar rutinen och hantverket över. Gillinger gör Erik till en komplex figur som pendlar mellan maktlysten uppkomling, dåre och mammas pojke.
Fredrik Sudberg ger den hala ålen Tygils Knutsson rikligt med kött på benen. Det bländvita leendet är det väldigt lätt att falla för. Lismande tar han sig an kvinnorna av börd, men ser sig inte alltid om över axeln.
Men det är ju inte bara män som ser till att historien ser ut som den gör, även om man skulle kunna tro det. Drottning Märta har också ett visst betydande finger med i spelet. Maja Lundqvist porträtterar henne med beräkning och skrämmande kylighet. Vill man få något gjort, så får man göra det själv, för kungen är ju ändå bara en bagatell!
De stora tidshoppen i historien är ofrånkomliga. Där guidar Dummer-Jöns så ingen kommer fel. Jenna Gillinger sliter med den uppgiften. Med humor och bred värmländska kämpar hon på, och oftast så fungerar det.
Det bästa med Gästabudet är ändå ambitionerna. Teater i Sörmland vill skapa stor utomhusteater, och det lyckas man med. Spelet lever. Jag tror dock ändå att man nått taket i antal statister. Det är fint att här finns en plats för alla, men bitvis så tappar spelet tempo. Hästar gör sig ingen brådska, och det tar tid för alla pigor att springa skrikande genom dörrar.
En premiär är alltid en premiär. Jag är övertygad om att årets upplaga av Nyköpings gästabud kommer upp i fart, och då blir det ännu bättre.
Vi i östra Sörmland ska vara stolta över vårt gästabud!