Kanske är det inga avslöjanden som Tinni Ernsjöö Rappe kommer med. Men utifrån forskning, utredningar och statistik skriver hon fram en både uppfordrande och ny berättelse som förkroppsligas av författaren Sofia Rapp Johansson.
Den som försökt läsa Sofias dikter om en uppväxt kantad av missbruk, våldtäkter och misslyckade fosterhemsplaceringar glömmer dem aldrig. "Överlev. Bli vuxen och gör någonting åt det" löd det konkreta råd Sofia Rapp Johansson formulerade när tidningen Metro en gång undrade vad hon ville säga till barn som befann sig i en liknande situation.
När Tinni Ernsjöö Rappe trots allt beskriver henne som "en solskenshistoria" är det för att hon överhuvudtaget lever.
– Hon hankar sig fram, hon kämpar, jag tror hon kämpar väldigt mycket.
Den ena föddes i trygg medelklass utanför Göteborg, den andra i ett missbrukarhem där graviditetstestet köptes för socialbidrag. Det enda Tinni Ernsjöö Rappe och Sofia Rapp Johansson har gemensamt är deras förläggare på Albert Bonniers förlag.
Tinni Ernsjöö Rappe hade, som så många andra, bläddrat förbi tidningsartiklarna om vanvårdade fosterbarn. Hon skämdes när hon tvivlade över sanningshalten i Sofia Rapp Johanssons böcker och blev därför lättad när hon läste Vanvårdsutredningens eftertext om tvivel som ett reflexmässigt försvar även för erfarna socionomer. Just tvivlet framstår dock som ännu värre med tanke på hur svårt många drabbade har att formulera det de varit med om.
– Vem är värd något och hur har det kunnat bli så här? säger Tinni Ernsjöö Rappe retoriskt.
Hon ska skicka sin bok till statsminister Stefan Löfvén, själv en gång fosterbarn, men vågar ändå inte ha alltför höga förhoppningar på ett arbete som gjorde henne djupt nedstämd.
– Det är så komplexa problem, och komplexa system i samhället som gör det svårt. Och att jag hela tiden ställer mig själv mot Sofia, det väcker också en massa känslor att inse hur olika livet kan vara för olika människor i samma land.
Knappt hälften av de före detta fosterbarn och barnhemsbarn som skickade in ansökningar beviljades skadestånd av den så kallade Ersättningsnämnden som tillsattes efter Vanvårdsutredningen. När landets samlade barnavårdselit kritiserade detta i en debattartikel riktad till dåvarande barn- och äldreministern blev effekten noll. Inte heller Sofia Rapp Johansson har fått något skadestånd. Eftersom hon är född 1980 ansågs hon inte ens berättigad att söka, vilket inte har hindrat henne från att stämma staten.
– Personer som jag respekterar kräver att det ska kosta att vanvårda barn, att det enda sättet att få stopp på det skulle vara om till exempel Sofia skulle få skadestånd, säger Tinni Ernsjöö Rappe.
– En nyckelmening för mig var när Sofia berättade att hon under hela sin barndom bara ville hem till mamma, men att hon som vuxen tänker: "varför tog de mig inte mycket tidigare?" Det säger något om det dilemma som ett omhändertagande är.
Medan behovet av vårdplatser ökar går socialförvaltningarna på knäna. Samtidigt har vård- och fosterhem för barn och unga blivit en lukrativ verksamhet för riskkapitalister. Det är faktiskt här som de procentuellt sett största vinsterna plockas ut inom välfärden.
– Det här är resultatet av vår politik som alla varit med om att bestämma. Vi är alla en del av besluten om att socialtjänsten är lågstatus, underbetald, att den inte satsas på.
Boken då, vad kan den ändra?
– Jag hoppas att den gör skillnad hos alla som läser den. (TT)
Erika Josefsson