Den vĂ€nstra delen av gubben som tĂ€cker omslaget till mastiga boken âVikgubbarâ har projektledaren Marcus-Gunnar Pettersson gjort. Han har samlat 219 av Sveriges illustratörer för att göra vikgubbar tillsammans i ett unikt konstsamarbete.
Förlagsfolk trÀngs i tjocka vinterjackor pÄ vernissagen pÄ Sergelgatans konsthall den sista november. KonstnÀrer kommer med pappersblommor till Arvikafödde Marcus-Gunnar Pettersson. Han som under tvÄ Är organiserat en brevvÀxling mellan 219 av Sveriges illustratörer. Tillsammans har de skapat 55 unika vikgubbar. Ni vet sÄdana dÀr som man gjorde som barn, ritade huvud, vek in pappret, lÀt kompisen fortsÀtta med kroppen. Det kan bli lite vad som helst.
Det Ă€r bokslĂ€pp för âVikgubbarâ (Bonnier Carlsen och Max Ström, 2023) â och originalteckningarna stĂ€lls ut. Var och en Ă€r ett samarbete mellan flera illustratörer.
Jag fastnar vid ett kvinnoansikte. Svartvitt tecknad med skarpa linjer. Burrigt svart hÄr, en skarp genomtrÀngande, nÀst intill anklagande blick.
Den bystiga och muskulösa tatuerade överkroppen slutar abrupt i otaliga tentakler, som alla stÄr stadigt pÄ marken i kaxiga klackskor. Men kvinnan saknar i princip underliv. Den delen försvann i den kreativa processen.
Mer komplett Àr ett grÄtt kranium som bÀrs av en björn med kramvilliga armar. Ena blÄa byxbenet tveksamt placerat lite lÀngre fram Àn det andra. En ledsen figur. Men kranium-björnen rockar ocksÄ sockor, varje dag.
Flera av verken innehÄller humoristiska blinkningar till betraktaren. En vinkning till konsthistorien gömmer sig ocksÄ i alstren. Redan pÄ 1920-talet ritade surrealisterna sÄ kallade cadavre exquis (franska för utsökt lik), absurda figurer med orÀkneliga ben, eller en kropp som slutar mitt pÄ pappret, för att vila pÄ en ny fantasifullt sammanfogad figur.
En förutsÀttning för att skapa en vikgubbe Àr att tecknaren inte fÄr titta pÄ föregÄende persons ritning, men visst verkar det som om en del av kreatörerna bakom Vikgubbar-projektet har tjuvkikat lite. Det blir en del av konstupplevelsen att försöka gissa vilka som ritat i blindo.
âCharmen med vikgubbar Ă€r att det spelar nĂ€stan ingen roll hur bra eller dĂ„ligt man gjort sin del, för det blir Ă€ndĂ„ en helhetâ, sĂ€ger Marcus-Gunnar Pettersson pĂ„ vernissagen i ett försök att sĂ€nka sina kollegors prestationsĂ„ngest.
En vikgubbe Àr i sin konstruktion splittrad, men det Àr ocksÄ dÀrför den visar pÄ likheter med oss mÀnniskor.
Jag tĂ€nker pĂ„ mig sjĂ€lv som en vikgubbe. Likt en vikgubbe Ă€r jag sammanfogad av olika kunskaper, erfarenheter och minnen, var för sig unika, tillsammans en komplett mĂ€nniska â trots att pusselbitarna inte sjĂ€lvklart borde passa.
Marcus-Gunnar Pettersson Ă€r bildpappa till korpen Manfred och har bland annat ritat Ylvania-böckerna och Sara Lövstams bok âAllomorfernaâ (2023). Han har ocksĂ„ vunnit priser och 2017 fick han illustrera diplomet till Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA-priset). Han Ă€r en barnboksillustratör att rĂ€kna med, som fĂ„r pappret att leka och leva. Men Ă€ndĂ„ ville han âinte rita ett streck tillâ under pandemin 2021. Han, som var van att jobba i ensamhet, insĂ„g att han mĂ„ste pröva nĂ„got nytt. Han ville hitta lekfullheten i jobbet igen â och sĂ„ vĂ€cktes idĂ©n till Vikgubbar.
Den tjocka boken inrymmer stora namn som Lasse Ă berg (presentation överflödig), Cecilia Torudd (âEnsamma mammanâ) och Joakim Pirinen (âSocker-Connyâ) och barnboksgiganter som Jan Lööf, Stina WirsĂ©n och Sven Nordqvist.
Det Àr ocksÄ ett transparent dokument över en kreativ process.
Ibland behövs krisen. För att starta om, göra nÄgot bÀttre.
Barnbokskrönika Matilda Nilsson kÀnner sig som en vikgubbe.