1989 fick Peter Lindbergh i uppdrag av brittiska Vogue att ta en omslagsbild om skulle fĂ„nga det kommande Ă„rtiondets kvinna. Resultatet blev den tajta gruppbilden pĂ„ en handfull dĂ„ unga och okĂ€nda fotomodeller â Naomi Campbell, Linda Evangelista, Tatjana Patitz, Christy Turlington och Cindy Crawford â som sedan skulle kallas för ett "supermodellens födelsebevis".
Men ser inte kvinnorna extremt lika ut?
ââDet var mĂ„let, men det Ă€r samtidigt kvinnor utan tung sminkning, utan smycken och sĂ„dana saker. Hans idĂ© om den moderna kvinnan var en kvinna vars sociala status inte hade nĂ„got att göra med hennes man, sĂ€ger Benjamin Lindbergh som förvaltar sin fars fotografiska arv.
Hade kul
I sommarens utstÀllning pÄ Fotografiska i Stockholm visas ett hundratal av Peter Lindberghs bilder men ocksÄ en film dÀr den medelÄlders fotografen instruerar kvinnliga modeller framför kameran. Allra mest slÄende Àr att alla verkar ha roligt.
ââHan hade en frihet som unga fotografer aldrig skulle ha i dag, han kunde jobba som han ville, och han hade vĂ€ldigt kul, sĂ€ger Benjamin Lindbergh.
NÀr Peter Lindbergh dog 2019, 74 Är gammal, blev han beskriven som en fotograf som hade förÀndrat modefotografiet. The Guardian lyfte fram hans beundran för amerikanska Dorothea Langes portrÀtt av fattiga i USA och för Henri Cartier-Bressons gatufotografi och menade att Peter Lindberghs förkÀrlek för det svartvita började nÄgonstans dÀr.
Men Peter Lindbergh hade aldrig nÄgra ambitioner att sjÀlv bli dokumentÀrfotograf. Han var och förblev modefotograf och var stolt över det, enligt Benjamin Lindbergh.
ââAlla jobb han gjorde var pĂ„ bestĂ€llning. Men pĂ„ den tiden fanns det sĂ„ mycket frihet, en designer kunde sĂ€ga "jag ger dig uppdraget eftersom jag gillar det du gör, gör vad du vill!" I dag har industrin helt Ă€ndrats, det Ă€r sĂ„ mĂ„nga som Ă€r inblandade, som har synpunkter pĂ„ det du gör, som bestĂ€mmer.
FÄnga mÄendet
Peter Lindberg jobbade nĂ€stan uteslutande i svartvitt och Ă€lskade slitna gamla industrimiljöer. Pengar som han tjĂ€nade pĂ„ rena reklamuppdrag anvĂ€nde han för att sjĂ€lv bekosta ambitiösa scenografier för fotograferade berĂ€ttelser som han gjorde Ă„t tidningar som Vogue och Harpers Bazar. Ăven detta var modefotografi, men hĂ€r kunde han lĂ„ta sin modell vara gangster, Ă€ngel eller gĂ„ sida vid sida med en alien.
"Varats lÀtthet" (Lightness of being) heter utstÀllningen pÄ Fotografiska och Peter Lindberg verkar aldrig ha tröttat pÄ att fotografera de modellvackra, men Thoaï Niradeth, en av utstÀllningens kuratorer, framhÄller att det inte i första hand var supermodellernas skönhet som Peter Lindbergh ville föreviga. Ambitionen var hela tiden att komma Ät nÄgot annat.
ââHan försökte fĂ„nga sinnesstĂ€mningen just dĂ„ bilderna togs, dĂ€rför kunde han fortsĂ€tta fotografera samma personer om och om igen. Han försökte fĂ„nga hur de mĂ„dde, det Ă€r vĂ€ldigt tydligt i hela hans verk.