I inlägget bemötte han flera av SD:s felaktiga påståenden genom hård fakta som han samlat på sig med ambitionen att skriva en bok om partiet. I samma veva lade han ut ett klipp med sig själv på Youtube där han gick till verbal attack mot Sverigedemokraterna och deras politik. På bara några dagar hade nästan en halv miljon personer sett klippet och kommentarerna som följde från "fotfolket" var naturligtvis inte helt nådiga. Jag gjorde en intervju med Magnus Betnér vid den tidpunkten, han skulle köra en ståupp på Sunlight hotell i Nyköping och inför telefonintervjun var jag smått nervös. På den tiden var Magnus Betnér nämligen arg, barrakad och utåt sett helt orädd, till och med hans telefonnummer låg blottat på hitta.se. Naturligtvis var min nervositet helt obefogad, för bakom den übercoola attityden fanns ett ärligt samhällsengagemang och en hängiven vilja att få folk att förstå och vakna.
Ungefär samtidigt visade Expressen det två år gamla och helt oredigerade filmklipp av det som skulle komma att kallas "Järnrörsskandalen" där SD-politikerna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling, beväpnade med metallrör från en byggnadsställning, gav sig på komikern Soran Ismail och flera andra personer med såväl rasistiska som sexistiska tillmälen.
Det var naturligtvis ingen slump att de här händelserna sammanstrålade. Sedan SD kom in i riksdagen har både Magnus Betnér och Soran Ismail med humor som vapen fört ett slags korståg mot den groende smygrasismen i samhället och mot SD i synnerhet, med blandat resultat.
Fyra år senare har Magnus Betnér både skaffat skägg och en mjukare approach. Och på lördagskvällen inleder han också den gemensamma humorshowen "En skam för Sverige 2" genom att berätta att han gått ur "Inget hår-gänget" och gått med i "skägg-gänget". Sedan följer en timmes ren ståupp där Betnér med en verbal träffsäkerhet, plockar relativt lätta poänger om vår samtid med utgångspunkt i rådande debattklimat, och sociala medier förstås – utan att ens nämna SD. Facebookmänniskorna, Kanelbullens dag - och alla andra temadagar, svensk alkoholpolitik, feminister och den vita medelklassmannen – alla får de sig en släng av Betnérs smarta munsvada.
Kanske är det mysskägget, kanske är det hoten eller så är det bara allmän mognad, men det är en aning mer nedtonad Betnér vi får sig till livs under lördagskvällen. Och det är okej, för i en tid av ökad polarisering behövs inte stämningen piskas på ytterligare. Och är det något Magnus Betnér är bra på, så är det att känna in sin samtid.
Efter ett rätt meningslöst mellannummer med båda komikerna på scenen, tar Soran Ismail vid. Till skillnad mot Betnér använder sig Soran Ismail av små bokstäver, han talar behärskat, ler lite och lägger in små konstpauser. Med hjälp av dessa små medel liknar hans del av showen mer ett föredrag, ett viktigt sådant som både skolor och arbetsplatser skulle må bra av att ta del av. För genom att beskriva kulturella egenheter och olikheter sätter han fingret på rådande samhällsklimat. Lättkränktheten, generationsskillnader, söndercurlandet av 80-och 90-talisterna, kurdiska barnsagor, kineser, homofober, muslimer, feminister, flyktingarna, bögarna, IS-soldaterna från Angered, ja till och med judarna får sig en släng av Sorans vassa underfundiga tunga. Med det visar han också att det går att skämta om allt. Även om det inte är de stora garvens kväll på Culturum, lyckas båda och i synnerhet Soran Ismail visa att det går att mota rasism i grind, genom att driva med folks olikheter och knasigheter världen över. Och de gör det helt utan pekpinnar.