Hon kallar det "Huset på ön" – motivet som hemsökt Ria Roes Schwartz i över 20 år. Trots att huset revs i samband med en brandövning på en av de små öarna på Lofoten för två år sedan, fortsätter hon att måla av det, gång på gång. Flera hus på den lilla ögruppen vid Norges nordvästra kust har haft samma dragningskraft på Ria, och är även en av anledningarna till att hon år efter år återvänder dit.
– Jag kan inte få nog. Jag känner så starkt för Lofoten och husen, de liksom talar till mig, säger hon.
77-åriga Ria Roes Schwartz har varit verksam som konstnär i mer än halva sitt liv. Och sedan första besöket på Lofoten år 1992 har hon i stort sett varit sin stil trogen, men det är inte förrän de senaste åren som de stora kommersiella framgångarna kommit. Något hon känner sig starkt ambivalent mot.
– Det är ett själviskt yrke att vara konstnär. Man behöver sin sfär och att få komma in i en viss nivå för att det ska hända grejer. Mina senaste utställningar har sålt helt slut, vilket naturligtvis är jättekul. Men att måla för att sälja är inte min grej. jag behöver min ork och kraft och det som driver mig är lyckoupplevelsen av att måla.
De senaste årens framgångar har gett ringar på vattnet och i samband med en utställning på Vida museum på Öland fick Ria ett beställningsjobb på 830 litografier åt ett Svenska skog.
– Det är klart att det är ett angenämt problem och att jag är glad för att det lossnat även om en känsla av ofrihet krupit sig på, säger hon.
Att ställa ut på Galleri Sjöhästen tillsammans med kamraten J'Ove Brandels känns däremot otvunget. De har ställt ut tillsammans vid flera tillfällen de tycker båda att de lågmälda färgskalor och grå toner som båda använder sig av i sina konstutföranden, kompletterar varandra.
– Jag vet inte om folk förstår vilken duktig keramiker J'Ove är, säger Ria om sin jämnårige kollega.
– Jag och Ria passar bra ihop, tillägger J'Ove Brandels.
Keramikern J'Ove Brandels har vigt hela sitt liv åt keramik och stengods. Och även om det är i handdrejandet han får utlopp för sin konstnärliga kreativitet, är det de "hemkokade" glasyrerna som blivit Enstabergakonstnärens signum. Med sig till utställningen har han både handdrejade bruksföremål och skulpturer där han byggt och monterat ihop lera med olika egenskaper för att glasyren ska framträda
– Många gånger är det glasyren som avgör vilken form stengodset får. I mina senaste verk som jag kallar "Kongigurationer" har däremot formen fått styra. säger han.
– Det är ett konststycke att få fram strukturer där både det släta och grova är framträdande.