"Min plats ligger dĂ€r jorden tar slut i Europa â fin des terres, finis terrae â FinistĂšre.", sĂ„ skriver Bodil Malmsten pĂ„ första sidan i "Priset pĂ„ vatten i FinistĂšre".
Ăven den som aldrig satt sin fot i FinistĂ©re kan genom hennes precisa formuleringar och sĂ€rskilda blick fĂ„ en tydlig bild av platsen, "hur solen gĂ„r ner i Atlanten med ett blodrött frĂ€sande", hur damerna pĂ„ torget pratar och om priset pĂ„ vatten i FinistĂ©re.
Ljus och mörker
Den första boken Ă€r en ljus berĂ€ttelse. Bodil Malmsten tar med lĂ€saren till sitt nyfunna paradis â till huset, den första egna trĂ€dgĂ„rden och tillvaron vid Atlanten. Med sina lika konkreta som poetiska, och mĂ„nga gĂ„nger lite roliga, betraktelser beskriver hon vardagen och livet.
"Priset pÄ vatten i FinistÚre" Àr en skildring av en skrivprocess, men ocksÄ av en frihetslÀngtande kvinna som finner sin plats.
Men inget varar för evigt. Uppföljaren gavs ut sju Är senare, 2008, och i den Àr Bodil Malmsten i fÀrd med att lÀmna Finistére. "Sista boken frÄn Finistére" Àr pÄ mÄnga sÀtt mörk, fylld av vemod och sorg. Skildringarna av platsen Àr dock lika vackra och talande som i den första boken: "Det finns dagar i FinistÚre nÀr inte ens varningsbojen hörs. Dagar utan vind, utan vÄgor."
Uppfylld
Kulturjournalisten och litteraturkritikern Annina Rabe har följt Bodil Malmstens författarskap, och kÀnde henne Àven privat.
ââDet Ă€r sĂ„ otroligt smĂ€rtsamt hur hon i sista boken tvingas lĂ€mna FinistĂšre. Lika kĂ€rleksfullt som hon beskriver FinistĂšre, lika hemskt Ă€r det i staden hon flyttar till sedan och som hon aldrig nĂ€mner vid namn utan bara kallar "staden nĂ€ra Nantes".
Det som gör Bodil Malmstens skildring av FinistÚre sÄ stark, menar Annina Rabe, Àr dels hennes öga för detaljer, dels att det Àr tydligt hur uppfylld hon Àr av platsen.
ââHon drar mycket pĂ„ "outsider"-positionen. I första boken ser hon storögt pĂ„ allt, hon pratar inte franska och gör ocksĂ„ en grej av det. Men Ă€ven i sista boken mĂ€rks utanförskapet, och det Ă€r ocksĂ„ det som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt gör att hon inte kan vara kvar.
"Priset pÄ vatten i FinistÚre" hyllades av bÄde kritiker och lÀsare, och med den nÄdde Malmsten en bredare lÀsekrets. För den som lÀngtar bort Àr hennes FinistÚre en plats vÀl vÀrd att besöka.
"Haven andas â tidvatten in, tidvatten ut".