3000 kronor kostar budgetalternativet för tre dagar på Bråvalla. I det ingår en gräsplätt där man kan sätta upp sitt tvåmannatält från Rusta, överfulla bajamajor, och självklart en massa bra musik från de scenerna på festivalområdet.
Det första som slog oss när vi under torsdagen anlände festivalen var att det var oroväckande glest på själva festivalområdet. Visst, framför några av scenerna stod det hängivna fans, men det stora flertalet festivalbesökare befann sig på campingen. Flera av de ungdomar vi pratade med menade även att det är just på campingen själva festen är –det är där man vill hänga.
Det första vi gjorde, förutom att installera oss på presscentret, var att fylla på våra armband med cash. Utan armbandet går det nämligen inte att köpa något alls på själva området. Smart lösning, inget att orda om det. Men de hundralappar jag fyllde mitt band med försvann i ett nafs. Allt är nämligen svindyrt. En köttmacka, 140 spänn. En kaffe, 40 spänn och så biran – 33 cl öl i plastflaska 85 kronor. Då vi jobbade till över midnatt behövde vi inte lägga pengar på öl i plastflaska. Men efter den trista nyheten om våldtäkten under Zara Larsson-konserten på torsdagskvällen börjar vissa frågeställningar poppa upp.
Är det verkligen vettigt att ha så hutlösa priser på en festival, där medelåldern på besökarna snittar på max 20 år?
Dricka sprit under festliga tillfällen har man gjort i alla tider, och särskilt i grupp. Ungdomar är inget undantag, snarare tvärtom. Festivaler har i alla tider varit en fristad för människor som vill bryta med vardagen, om så bara för några dagar. Men följden när folk sitter på campingen och super, i stället för att ta del av själva festivalen, blir att ingen har kontroll över hur mycket som dricks.
Vi såg väldigt många packade ungdomar i går. Väldigt många alltså. När de sent under torsdagskvällen lämnade sina brassestolar och partytält för att kolla in huvudakterna på de tre scenerna var synen inte helt angenäm. Och vad som händer när för överförfriskade människor packas ihop på en mindre yta vet vi alla – gå ner på Östra storgatan i Nyköping en lördagsnatt så begriper ni. Men här snackar vi 50 000 unga människor i grupp. Var det verkligen så Bråvalla-arrangörerna tänkte när de skapade Sveriges största festival?