En lång och positiv pratglad man möter upp i Ullsta. Alla som träffat Göran Lagerstedt kan nog intyga att den beskrivningen stämmer.
– Jag hoppas bara att jag inte förvandlas till en krokodil. Ett djur med stor käft och små öron, skämtar Göran som under sitt yrkesverksamma liv framför allt arbetat med kommuners ekonomi.
Tillsammans med hustrun Iréne flyttade han för några år sedan tillbaks till föräldrahemmet i Ullsta . En stor gård som varit i familjens ägo sedan tre generationer tillbaks men där korna lämnat lagårn på grund av brist på ekonomisk lönsamhet.
– Först riktade vi in oss på olika användningsområden, som uthyrning av typen Bed and Breakfast.
Sedan dök Maud Probst upp tillsammans med Siri Karlsson och efterlyste ett galleri. Sagt och gjort blev det så. En pensionerad snickare på orten utrustade lagårn med toalett och kök.
– Jag minns att jag hade sydväst på mig när vi blåste båsen rena som stått tomma sedan 1996. Det var ett grovarbete att fylla rännorna med grus och bila bort foderbordet, vill jag lova.
När vi kommer in på hans syn på kulturen så understryker han att det är hustrun som står för kunskapen.
– Men jag är jäkligt nyfiken! Det är en bra egenskap när man ska hitta nya sätt att hantera konst och litteratur på.
Allt fler deltog i projektet med Lagårn i Ullsta som i dag lockar såväl lokalbor, sommarboende som mer långresta besökare till det som i dag består av galleri, festlokal samt musikpub.
– Så vill vi ha det! Här ska det inte finnas några trösklar eller finkultur som skrämmer. När vi visade verk av Janne i Eka som var ett äkta original så blev det nästan en återvändarvecka hit.
– Det är sånt som gör att vi accepterats. Det är inget konstigt med konst!
Lusten är det som driver Göran framåt i arbetet med Lagårn i Ullsta. Paret Lagerstedt har fått mängder av nya nätverk och vänner och det sporrar dem vidare.
Lennart Söderlund som bland annat spelar med Peps Blodsband är en av dem som garanterar kvalitet på konserterna. Anna Nyström som håller i de populära akvarellkurserna är en annan viktig medspelare.
– Vi har ju kul, det är ett lagarbete med många inblandade, säger Göran samtidigt som han erkänner att han gläds åt beröm som Kulturtusingen han fått.
På frågan vad Göran ska göra när hans pensionärstillvaro lugnat ner sig lite så nämner han umgänge med de busiga barnbarnen och så hoppas han kunna återvända till Kuba som han nyligen besökt. Men det dröjer inte länge innan nästa idé kommer.
– Det vore ju fantastiskt om vi skulle kunna ha en Kubavecka med mat och musik i Lagårn! Jag har faktiskt redan bjudit hit en kuban som jag blev god vän med.