Klara Zimmergren, väldigt rolig halva i tv-serien "Mia och Klara", berättade om sin längtan och kamp för att få barn. Få bli förälder. Först omgivningens mer eller mindre klumpiga undran om "när?". Sedan den egna brutala längtan och lika brutala maktlösheten när det inte funkade. Fast hon i alla fall äntligen hade någon att försöka tillsammans med.
Nu har Klara Zimmergren skrivit en bok om samma berättelse. Hon skriver rakt på sak, är öppen med sina känslor, sin avund, sin ilska och sin sorg. Mest sin sorg. Hon skriver om sin barndom. Om sin kärlek till djur som har följt henne i livets alla skeden och som är nästan obegripligt stor för en person som inte delar samma passion. Hunden Frasse är hennes bästa vän, alltid där.
"Längtan bor i mina steg" är en ärlig och osentimental berättelse om längtan efter att få bilda familj, att hitta en partner och få barn. Det är såklart en historia som många kan ta till sig och säkert också få tröst av. Tröst och hopp och en något mindre hopplös känsla av ensamhet i en utsatt situation.
Sedan är det tyvärr så att boken, litterärt och språkligt, är ganska platt och att berättelsen ibland går på tomgång bland alla djur. Jag tycker att Klara Zimmergrens Sommarprogram, med hennes egen röst, tonfall och känsla, var en betydligt starkare upplevelse.