Lindberg greps 2010 och dömdes till sex års fängelse. I januari i år hade han avtjänat två tredjedelar av sitt straff och släpptes villkorligt.
Vi är många som grubblat över denna dubbelnatur. Var jämställdhetsarbetet en medveten strategi av Lindberg, ett knep för att skjuta misstankar från sig? Eller trodde han faktiskt på vad han predikade?
Spaningarna på Lindberg leddes av Jonas Trolle vid Stockholmspolisens Människohandelssektion. Om detta har Trolle skrivit den lättlästa men något avslagna boken "Jakten på Kapten Klänning".
Allt börjar med att en hallick ramlar från ett fönster på fjärde våningen. Eller knuffas han? En kollega tipsar Jonas Trolle. Kanske har man kommit en koppleriliga på spåren?
I den avlidna mannens mobiltelefon hittas numret till en kvinna, som Trolle kallar Ulrika. I förhör berättar Ulrika att en av hennes kunder var polischef. Och att han våldtagit henne på ett synnerligen grymt sätt.
Trolle och kollegorna tar hennes ord med ro. Att poliser och politiker ogrundat anklagas för övergrepp är inget ovanligt. Men uppgifterna, tänker de, bör väl ändå kollas. Ulrika säger att polischefen var med i tidningen Dagens industri vid ungefär samma tidpunkt som våldtäkten skedde.
En av utredarna åker till biblioteket, letar bland tidningarna och herregud: I ett nummer, utgivet vid den tidpunkt Ulrika nämnt, finns en stort uppslagen artikel om den före detta rektorn på Polishögskolan, Göran Lindberg. Han vars arbete för ökad jämställdhet gett honom öknamnet Kapten Klänning.
Efter den inledande chocken inleds arbetet med att samla bevis mot Lindberg. Snaran runt den nypensionerade polischefen dras åt. Särskilt spännande blir det aldrig, antingen vill Lindberg omedvetet bli gripen eller så är han så uppfylld av sin egen person att han inte inser att han lämnar spår överallt. Han kryssar landet runt i sin sunkiga gråa bil på jakt efter prostituerade att ha våldsamt sex med och Trolle och kollegorna skuggar honom.
Det blir hundratals mil i bil men gåtan Lindberg – vad som rör sig bakom pannbenet på denne hycklande våldtäktsman – kommer inte en millimeter närmare i boken. Trolle ger oss en snabb bakgrund till Lindbergs person, hans drag av ensling spåras tillbaka till barndomen, men Jakten på kapten Klänning återvänder snabbt upp till nuets konkretioner.
Att Lindberg är skyldig till flera sex- och våldsbrott är ställt utom allt rimligt tvivel. Men vissa detaljer, som Trolle framför som sanna, är grundat på enskilda vittnesmål och där står vittnets ord mot Lindbergs. Den senares trovärdighet är lika med noll, men innebär det nödvändigtvis att allt som hävdas om honom är sant? Det är synd att Trolle inte tar upp frågan ens i en bisats.
Bokens starkaste passager handlar om författaren själv, hans hustru, deras tidigare missfall och längtan efter barn. Det låter kanske malplacerat i sammanhanget, men dels är hustrun höggravid och i en personlig historia som Trolles måste det i alla fall nämnas, dels blir det en välbehövlig kontrast till boken i övrigt. En gnutta ömhet och glädje i all denna sorgliga, desperata och taffliga ondska.