Ett ganska bra utgångsläge helt enkelt. Lagmaskinen Fatboy är på plats och beredda att leverera. Då kan bara de yttre förutsättningarna påverka resultatet. Och det gör det till viss del. Fatboy och Culturums stooora konsertlokal är ingen lyckad kombination. Även om antalet besökare motsvarar en typisk publik för bandet så blir det lite väl glest i raderna. Sen blir kombinationen Fatboy-konserthus väldigt underlig.
Nu är det inget som verkar bekomma bandet speciellt. På utsatt tid sparkar de igång sin tvåsetare och skiter högaktningsfullt i hur förutsättningarna upplevs från läktarplats. De har ett uppdrag som är av mycket större vikt.
Det är att i ord och ton berätta att de är mycket nöjda med de senaste låtarna de spelat in.
Och det gör de mer rätta, för det senaste albumet, om det heter album nu för tiden, Moments, är ju en riktig höjdare. Visst håller de sig i sin egen genretradition, men det känns ändå fräscht och samtidigt oemotståndligt dåtida. En tid när morsan var ung och allt var möjligt. Nu hade, eller har ju hon tyvärr inte den goda smaken att digga den amerikanska vemodiga sångboken. Men det är lite kul att sångaren och frontmannen Thomas Pareigis är väldigt lik morbror Ragnar.
Pareigis röst är väldigt lätt att förälska sig i. Den är egen och trovärdig och ligger som bomull ovanpå harmonier och rytmer. Han kan konsten att dra i de rätta trådarna för att skapa en retrokänsla utan att bli en posör. Att våga vara skör mitt i det tuffa är definitivt en egenskap som alltför få sångare använder sig av. Han bevisar också att maracas är det underskattat instrument. Det gäller bara att, som med det mesta, göra det fullt ut.
Fatboy har nyligen tappat gitarristen Joakim Lindahl, och det är synd, för ljudbilden har tidigare varit snäppet maffigare när Hannu Kiviaho helt kunde koncentrera sig helt på sina effektpedaler istället för att även ta ansvar för kompet. Stämsången går också lite på halvfart, och det är också synd, då den annars har en gjuten plats hos Fatboy.
Men man kan inte få allt. Har man som Fatboy en väldigt hög lägstanivå så är det ändå en fröjd att uppleva bandet live och jag kan lova att vi kommer att ses igen, för jag vill gärna dras in i den oemotståndliga Fatboyvärlden fler gånger. Det blir dock inte på Culturum, men kanske tvingar jag med mor min.
Mats Hammarlöf