Det går bra för Al Pitcher just nu – ståuppkomikern från Nya Zeeland som gjort något av kometkarriär i Sverige de senaste åren. Dagen innan fredagens stand up på Culturum i Nyköping hann komikern riva av ett par akter på ett fullsatt Leicester Square Theatre i London.
På Culturum var det visserligen bara halvfullt, vilket möjligtvis kan bero på att Al Pitcher fortfarande är mer välkänd i branschen och bland entusiaster, än hos den stora massan. Folkliga genomslag tar tid, om de ens inträffar. Med det sagt – de som inte befann sig på Culturum under fredagskvällen missade något.
Man hör ofta hur ståuppkomiker kämpar med att hålla sitt material levande, hur livsfarligt det är att fastna med statiska manus eller skämt som återanvänts en gång för mycket. Al Pitcher verkar inte ha det problemet. Åtminstone hälften av komikerns skämt på Culturum var exklusiva bara för Nyköpingspubliken. Det är så han jobbar – impulsivt och i ständig interaktivitet med publiken.
Redan under de inledande minuterna blev ett ensamt par på Culturums rätt så ödelagda balkong föremål för Pitchers improvisatoriska komik. "Is it the king and queen sitting up there", frågade nyzeeländaren.
Eftersom interaktion som bekant bygger på en växelverkan – i det här fallet mellan ståuppkomikern och publiken – så måste man också hedra Pitcher för sin insats under fredagen. Publiken var något försiktig. Det gjorde i och för sig inte så mycket. Pitcher visste att göra humor av det också. Det visade sig att det bor oväntat mycket humor i utrymmet mellan svensk reservation och nyzeeländsk energi.
Pitcher, som numera bor i Sverige, har varit verksam som professionell ståuppkomiker sedan 1999 och det återspeglas i nyzeeländarens rutin. Trots ett hejdlöst häcklande av både Nyköping och Sverige hittar komikern precis rätt frekvens. Det är alltid kärleksfullt – aldrig elakt. I de bästa stunderna känns det som att sitta bland människor som man känt länge och bli lite kärvänligt häcklad av sin bästa polare. Som när Pitcher beskrev skräckupplevelsen av att se svenskar äta kräftor, eller när han illustrerade den ofrånkomliga utskällningen som tilldelas den som blir påkommen med att slänga papper i plaståtervinningen.
Dem som i höstmörkret söker efter stand up med hög igenkänningsfaktor, både på lokal och nationell nivå, gör gott i att ge Al Pitcher ett par timmar. Har man "tur" får man kattmat i aktfinalen också...