Vilken konsert! En sensationell trio landade i går i Oxelösund. Röjde skjortan av mig. Fick publiken att sjunga med i en låt på romani. Och då menar jag för full hals i slutklämmen. Den handlade om en schucker tjej som dumpat sin kille, som nu led alla kval.
Och fick alla att stå upp och pröva olika steg och moves i en egyptisk magdans. Ok, vi fegade ur och satt ner när låten började. Men handklappningarna i refrängen i en annan låt var det kläm på. Och massor av spontan kontakt mellan scen och publik. Hoppas nu att barnen i Sörmland är lika lyckliga, när trion varit på skolbesök denna vecka.
Rätt i tiden kom också Balkan Razzia och visade att musik inte har några gränser. Här möttes arabiskt och judiskt, ett serbiskt bröllop, en spelman från Rumänien eller Makedonien, en fåraherde med flöjt vid Svarta havet. Alla dessa och många fler har Balkan Razzia lärt sig av. Och vågat mikrofonförstärka och lägga till synt ibland! Kul!
Jag är inte mannen att reda ut land och titel på allt. Det kan man göra hemma vid grammofonen. Fast det behövs inte. I går var det bara att åka med, förföras av glädjen och energin. Glömma november och grådask. Kanske fundera över om inte vi i rika Sverige har tråkigare musik än i dessa fattigare länder. Och glöm alla enkla sätt att dansa. För 3 plus 3 plus 2 var det lättaste jämfört med taktarten elva sextondelar.
Trion i går hade allt i kroppen utantill. Det smattrade om slagverken, dragspelet grät i moll men upphävde också tyngdlagen. Och den gröna fiolen? Smeksam och uppfordrande, virtuos och uppkäftig. Roby Lakatos är hotad. Från Sverige!
Filip Runesson och Johan Ohlsson spelade i går kväll i Oxelösund.