Nyköping är ett av den ambulerande megashowens 24 stopp denna sommar, och av publiktillströmningen att döma så har folk längtat, för det finns inte mycket gräsyta över på Rosvalla på lördagskvällen.
Diggiloo 2015 består av tolv artister och ett generöst åttamannaband. Hur själva urvalet gått till är lite oklart, men kärnan består ändå av melodifestivalsfolk. Artister som själva inte har material eller publik för en egen turné, men i ett showcase har sin självklara plats.
Det tre och en halv timma långa föreställningen delas upp i solistnummer och showiga medleyn. Och mitt i allt finns Björn Kjellman som motor och konferencier. Han är årets tokiga humorinslag som ska lätta upp stämningen och föra handlingen vidare. Det går inge vidare. Folkligt javisst, men det är inte kul. Ett bättre och farligare manus hade absolut inte skadat.
Annars så går det som tåget. Vi får de låtar som vi vet att vi ska få. Martin Stenmark gör Sjumilakliv som om det gällde liv och död och Andreas Johnson levererar Sing for me elegant och snyggt. Och det är inget konstigt med det. Det är dessa låtar som ger mat på bordet. Det är ju trots allt flera månader till julshowerna drar igång igen. Då samma låtar ska gå ett varv till.
Då är det befriande när det händer något oväntat. Som när Magnus Carlsson gör ett galet nummer om en ond tandläkare. Det blir absurt och kul på riktigt.
Kul är det också att se artister som inte är riktigt etablerade, men ändå får chansen. Lisa Stadell tar verkligen plats, och hon verkar bekväm i att spela andrafiol och backa upp de andras nummer. Mollie Lindén är stöpt i Idolmallen och gör felfria Singstarversioner av moderna hits.
De största ovationerna under kvällen drar trumpetaren Magnus Johansson ner. Han trollbinder publiken med en psalm och en popballad. Kvalité är trots allt svårt att värja sig från.
Bandet som backar artisterna under kvällen gör ett riktigt bra jobb. Arrangemangen är snygga och bredden stor och tatueringarna många.
Kvällen avslutas på bästa sätt då det bjuds på en tiominuters kavalkad med ALLA mellolåtar artisterna gett oss under åren. En riktig uppvisning som är snyggt sammansatt. När alla kommer samman blir det till en kaxig manifestation för folklighet och igenkännande. Här tänker ingen be om ursäkt för sig. Det skulle Diggiloo 2015 behövt bevisa ett par timmar tidigare.