De vuxna sjöng igenkännande med när låten framfördes av sin upphovsman, James Hollingworth, under Lakeside-festivalen i Gnesta under lördagen.
Det är svårt att inte bli förtjust i Hollingworths universum av missnöjda älgar, vilsna mörtar, trafikrädda rådjur och hästar som letar efter sina skor. Jag är en liten mört - som har simmat bört från albumet Djurens brevlåda (1976) är lika simpel som den är genial i sitt existentiella budskap. ……
Lika förtjust blir man av att se en liten lurvig vovve obekymrat vandra upp på scen just när artisten framför sin och Jojje Wadenius dänga Värsta vilda hunden från grammisbelönade albumet Hajar du (2006). Och nej, hundens närvaro var inte regisserad (jag talade med matte efteråt).
Mellansnacket bestod till hälften av anekdoter och till hälften av snack som syftade till att marknadsföra artisten själv. Det sistnämnda är förståeligt, men samtidigt trist. Sången och gitarrspelet var klanderfritt. Inslaget när några barn fick gå fram på scen och svara i en låtsasringande telefon var en av höjdpunkterna. Var ringer du ifrån?. Toaletten!. Skrattsalvor på det.
Jag vet inte om James Hollingworth fortfarande älskar att uppträda, han övertygade mig inte, men jag hoppas verkligen det. En barnartist måste älska sitt jobb, vara alert och interagera med sin barnpublik. Annars blir man lätt avslöjad.
Powerteatern drog igång festivalen med sång, dans och teater fullt av energi och nerv. Det märks att gänget är vana scenartister vid det här laget. Alla uppträdanden fick flytta inomhus, eftersom regnet hotade hela dagen.
Förutom musik, erbjöds barnen trolleri med roliga duon Robz trollkarl. Svärd, bowlingkäglor, piskor och äpplen flög i luften inne i lokalen.
På eftermiddagen och kvällen ljöd vuxnare toner från bland annat popgruppen Magnum Bonum och glädjespridarna i reggaebandet Paraden.
En eloge till arrangörerna som lyckats locka en varierad uppsättning av artister. Gnesta ser fram emot nästa Lakeside, med lite mer sol och kanske ännu fler besökare.