Visor vid vattnet
Martina Dahlström
Robin Pettersson
Uno Svenningsson
Patrik Isaksson
Tommy Nilsson
Strictly people
Femöre kanal, Oxelösund
Det är trångt mellan filtar och brassestolar. Burköl, rosé på tetra och baguetter är självklar förtäring. Förväntningarna på kvällen är höga.
Det börjar precis som det utlovats med visor. Martina Dahlström och Robin Pettersson får äran att inleda med ett set moderna visor. Lite valpigt, lite naivt, men otroligt charmigt.
Efter den mjuka starten brakar det loss. Nu kommer det ett gäng medelålders män som inte tänker spara på krutet. Med det kompetenta coverbandet Strictly people i ryggen går kvällens huvudakt Patrik Isaksson, Uno Svenningsson och Tommy Nilsson ut hårt. Den som hade väntat sig en akustisk gitarr och eftertanke har hamnat fel. Vi bjuds in till en regelrätt konsert.
Det skulle vara lätt att vinna billiga poänger och skriva om mossig bokning och bästföredatum, för på pappret är det kanske inte årets mest intressanta bokning. Men de poängerna tar trion själva hand om. De vet sin plats. De utger sig inte för att vara nyskapande. Folk har kommit för igenkänningsfaktorn, och Uno, Tommy och Patrik tänker inte göra någon besviken. Nyskapande eller inte så sitter de inne med en enorm rutin. En rutin som de byggt upp genom att spela ute under många år, på den tiden då konserter inte bara var stadsfestivaler med öl i plastglas. Den typen av rutin gör en glad. Det är alltid kul med skickliga hantverkare.
Upplägget på kvällen är bra. Två låtar var åt gången gör att det blir dynamik och att det ständigt händer något nytt på scenen.
Uno Svenningsson får inte helt oväntat stå för det lite vemodiga. Han är inte de stora gesternas man, men han har rösten, och det räcker en bra bit.
Rösten har också Tommy Nilsson. Han blir spjuvern i gänget som berättar anekdoter, ger tjuvnyp till de andra och gärna tar in publiken. Det blir gåshudsvarning när han mitt i publikhavet framför Öppna din dörr. Allsången är total.
Men om det nu är en tävling så är Patrik Isaksson kvällens vinnare. Tokladdad och på tårna jobbar han stenhårt under sina låtar. Och han framför den med en sån genuint äkta glädje. Han har väldigt kul på jobbet. Och det smittar så klart av sig.
När trion på slutet tillsammans framför sina Pripps-hits sitter inte en enda i publiken ner, utan förenas i dans och allsång.
Det blev en oväntat kul kväll i Oxelösund, och kanske handlar det om ens egen gubbighet. Det känns i alla fall fint när man från scenen hör: -Kommer ni ihåg den här låten från 1985? Det gjorde jag.