Yvigt och ystert av Annika Lantz

Annika Lantz, radiojournalist, komiker, rolig. Ja ni vet vem hon är. Nu har hon skrivit en roman. "Det elfte budet" heter den och precis som titeln antyder är anslaget stort och upplägget brett.

Foto: Fotograf saknas!

Recension2014-06-05 11:06
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Under utgrävningar i Jordanien hittar den svenska arkeologstudenten Mlissa Krauss en stentavla som visar sig ha inskriptionen "Må kvinnan styra över himm-l och jord och allt där uti." Guds elfte budord?

Det arkeologiska fyndet ger eko över världen och skakar om den svenska jämställdhetsdebatten. Den socialmoderata statsministern Peder Wacker vacklar värre än vanligt. Radioprogramledaren och slentrianfeministen (!) Kristina Poppel försöker navigera i den röra som uppstår, samtidigt som hon kör sin serie "Ett år kvar till val", med alla svenska partiledare. Partiet KUUK (Kvinna ut ur kokongen) utlyser kvinnlig skrattstrejk, varpå en manlig komiker på stand up-klubben WAR går upp i rök av utebliven bekräftelse, bokstavligt talat. Här blir boken nästan kusligt dagsaktuell med tanke på konflikten mellan Karin Adelsköld och Mårten Andersson på stand up-klubben RAW.

Annika Lantz driver med alla och hon kan det. Det är yvigt och mångordigt och det är samtidigt pang på huvudet på spiken och mitt i prick. Slagfärdigt. Hon är mitt i svensk politisk och medial samtid, precis här och nu och ingen undgår henne. Hon är härligt elak och det svänger vilt och glatt om språket. Den norske oerhört populära talkshowvärden Øystein Bokk är en högst njutbar Skavlanparodi.

Och så är det det här med medias inneboende (o–) logik. Politiker och ministrar med sina grodor, pudlar och anpassningsbara verklighetsuppfattning. Spekulerande banker som skamlöst och lögnaktigt blåser sina kunder. Allt så oemotståndligt tacksamt att driva med. Jämställdhetsläget i Sverige i "Det elfte budet" är som det är, fast vridet ett par snäpp tillbaka. Hoppas jag.

Boken har många karaktärer, en handling som är ganska löst sammanhållen via Kristina Poppels radioprogram och en övergripande känsla av rörighet. Mer struktur och stringens hade inte skadat. Men jag gillar ändå hur boken galopperar fram, ystert och bångstyrigt.

Annika Lantz berättarglädje och satiriska utgångspunkt smittar och humorn finns inte minst i de många fiffiga bisatserna. Som socialmoderaternas nya biståndspolitik, arbetslinjen i svältande regioner. Hehe.

Läs mer om