”Hos de flesta av oss medborgare i östra Tyskland är nog ’Muren i huvudet’ borta. Vad det handlar om idag är svek och särbehandling”, säger Wolfgang i den gamla svenskstaden Greifswald, i delstaten Mecklenburg-Vorpommern. ”Vi i östra Tyskland mäts mycket ofta efter en annan måttstock än medborgarna i västra Tyskland. De gör skillnad på folk och folk. Det är visserligen snart 30 år sedan landet enades, men skillnaderna mentalt, kulturellt och inte minst ekonomiskt är tunga att bära.”
5 av Tysklands 16 delstater ligger i östra delen av landet, den region som före murens fall och Tysklands enande var den gamla diktaturen DDR. Efter förra höstens riksdagsval/förbundsdagsval har skillnaderna mellan öst och väst gjorts ännu tydligare än tidigare. Det högernationalistiska partiet AFD är den näst största politiska kraften i hela regionen. I delstaten Sachsen blev partiet störst, före de gamla giganterna konservativa CDU och socialdemokratiska SPD. Günter Grass, den tyske nobelpristagaren i litteratur, skrev i boken ”Mitt århundrade” om året 1993 i öst: ”… Ja, ja. Nu är Muren borta. Men vad är det mer som har förändrats? Jo, nu har vi plötsligt fått en massa högerradikaler här. Fler och fler för varje dag.”
Jette i Frankfurt an der Oder, staden vid floden Oder som av tradition är gräns mellan öst och väst, ett stenkast från Polen säger: ”Fattigdom och bitterhet. Det känns in i märgen. Varför ömmar staten för flyktingar men ser oss över axeln? Det handlar om rättvisa och likvärdhet. CDU och SPD bryr sig inte. AFD talar för oss.”
I Cottbus, staden som vägrar ta emot fler flyktingar för att undvika ett socialt kaos, säger Werner, SPD-aktivist: ”Städerna i öst glittrar, inte överdrivet, men centrum ser ut som i väst. Stadskärnorna är moderna och livaktiga, men småorterna avfolkas och dräneras på service och arbetslösheten permanentas. Det finns två Tyskland; vi och dom. ”
Werner fortsätter, lätt syrligt, för att markera bredden och djupet i det kluvna Tyskland: ”När nazisterna hade besegrats i andra världskriget genomförde segrarmakterna en rad rättegångar, mest skådeprocesser, mot en del naziledare. Men segrarna gick fram mycket varligt med nazistiska partimedlemmar och började snabbt att samarbeta med dem för att skapa det nya Västtyskland. När Muren föll och DDR-staten rasade samman 1989 var västtyskarna, som hade och har den politiska makten, mycket snabba att hårt och skoningslöst avskeda hundratusentals statsanställda, inte minst lärare, enbart av anledningen att de arbetat i offentlig förvaltning.”
Sammanslagningen av de två tyska staterna var ett politiskt och ekonomiskt äventyr av gigantiska mått. De kulturella problemen lades under många år i marginalen i detta mödosamma samarbetsprojekt. Så permanentades den väst-östliga klyftan inom den tyska nationen. Att stärka sammanhållningen bland Tysklands medborgare står inte högt på de styrandes dagordning.
Lästips
Günter Grass: Mitt århundrade
Ulf-Göran Widqvist (S)
författare och småföretagare